Jag har tidigare skrivit om Katarina Kieris och Per Nilssons suveräna ungdomsbok I det här trädet. Då skrev jag att jag inte brydde mig så mycket om vem som skrivit vad, utan att huvudsaken är att det är en fasligt bra bok. Och det är sant och stämmer fortfarande. Men i dagens SvD finns en stor artikel om hur deras samarbete gick till. Vi får veta att de skrev vartannat kapitel där Kieri skrev om Jakob och Nilsson om Siri. Att boken ändå känns så helgjuten beror troligtvis på att de under arbetets gång mejlat varandra det de skrivit.

Man behöver bara titta på den här söta bilden så förstår man hur gullig den här boken är. Den lilla kaninen springer fort hem i natten, jagad som han är av den hemska räven. Väl hemma pustar han ut, men då knackar det på dörren och där står en liten skrämd anka och vill komma in i tryggheten. Och så knackar det igen och igen och igen, och snart är huset fullt. Då knackar det ännu en gång. Kanin sliter upp dörren och där står .... räven! Hjälp. Men vänta nu. Han ser inte så farlig ut, snarare lite ynklig och rädd. Om ni tittar på omslagsbilden så kan ni kanske lista ut hur det går?

Ni minns väl Barbro Lindgrens och Eva Erikssons finstämda berättelse "Sagan om den lilla farbrorn"? Nu har han fått ny kostym och kommer ut i nytryck. Det är fortfarande Eva Eriksson som tecknat och visst känner man fortfarande igen den lilla farbrorn och berättelsen är samma fina berättelse som det alltid har varit. Det är härligt att en ny generation barn får stifta bekantskap med den här söta berättelsen om ensamhet och längtan efter vänskap och gemenskap.

Ibland undrar jag vad som bestämmer om en bok ska komma ut som s.k. ungdomsbok (en genre som för övrigt många länder helt saknar) eller som vuxenbok. Just nu läser jag Markus Zusaks Boktjuven - en fantastiskt bra bok så här långt. Den säljs som ungdomsbok men jag menar att alla från ca 15 år och uppåt kan ha glädje av att läsa den.