5c från Rösjöskolan

Några pojkar hade hängt upp ett par filtar mellan bordet och matsalsdörren, han smålog för sig själv. Dom var allt ganska barnsliga, lekte väl att det var en koja i skogen. Om man skulle gå och ta en titt på dom tänkte han, på ohängda Christer, hopplösa Lars-Olov, stökiga Peter Braun, ännu stökigare Thord, och ännu värre Peter Feldt. Han småskrattade för sig själv när han tänkte på hur jobbiga men roliga dom var. Och så fanns dessutom Thomas Johansson, håhåjaja och Thomas Svensson och Bengt och Tony och dessutom Roberto jaja och därtill Gunilla, Eva och Marie! Han hade sannerligen fått för sina synder! Näe, nu e’re jag som passar på å sova en stund, mumlade han för sig själv.En kall vind drog från dörren rakt in i hans högra öra. Men i hjärtat var han varm.Deras sanslösa förklaringar och undanflykter när dom inte gjort läxan kunde göra honom galen och deras respekt för honom var inte mycket att hurra för, men han älskade dom av hela sitt hjärta, inte bara när dom sov. Byta dom mot några andra – aldrig! Fast åka på lägerskola med dom en gång till, det var nog att ta i.