Balladen om Utan Vidare och Inte Sant

1984 års undergroundklassiker!

Han undrar om det inte är så att kärleken beror av poesin, inte tvärtom.

Poesin i sin tur vässas av tid, och utsatthet.

”Stilregistret är brett, dialogerna fina, miljöskildringen spänstigt granskande och den estetiska och intellektuella mognaden avsevärd i denna mikro-roman, detta collageartade epyllion av prosadikter och essäutkast. Den anonyme berättaren (möjligen heter han Utan Vidare), stammande från Trollhättan, brevväxlar med en därstädes kvarboende kompis och upplever samtidigt Stockholm ur den nyinflyttade, förälskade ungkarlens perspektiv. Han bygger markiser på en firma i Hammarbyhamnen, driver mellan parker, barer och höstsvarta vatten, skriver och minns barn- och ungdomen, och framförallt vill hans hjärta omsluta den ljuva Inte Sant. Allt är dock inte ljus, ensamheten är ibland svår att bära och den nästan principiella uppgivenhet som efter vänsterradikalismens kulmen kommit att känneteckna många ungas hållning drabbar även berättaren. Dock tar han eftertryckligt avstånd från åttitalistiska former av mer eller mindre mondän cynism. Det handlar om kärlek, men också om något som den spanske filosofen Savater har kallat återerövrandet av nuet och vardagen. Det dansas med en gammal ensam grannfru som ringer på om natten, och berättaren gläds åt minnenas själva gåtfullhet och försöker `se poesin i en nybörjarsats för filatelister ́.
Författaren är väl rustad för en sådan strategi. Han har stor medkänsla och värme i rösten och en frapperande förmåga att i några träffande meningar slå an en ton, summera en karaktär eller skapa en miljö, en atmosfär. Det vilar ett slags fattad munterhet över hans sätt att till synes improvisatoriskt, på ögonblicksingivelsens diktamen konstruera detta montage av vardagsintryck. Här finns ett vemod som är Pär Rådströms, en samtidskänsla och en pendling mellan overklighet och psykologisk realism som är Sivar Arnérs, en inlevelsevilja som är Lars Ahlins, en redlighet, humor och självdistans som är Eyvind Johnsons.” (Ur lektörsutlåtande från Bonniers Förlag 1984.) ̈

Niklas Aurgrunn (f 1962) har även publicerat romanerna ”Fallens dagar” och ”Mörkret i utkanten av stan”, diktsamlingen ”Ögonblick av skräckslagen nåd”, barnboken ”Eulalia Stjärnvind” och det surrealistiska dramat ”Silverstetoskopet”.