Alla ska duscha av Tobbe Möller
Berätta om din bok!
Det är en novellsamling bestående av tolv noveller där jag försökt hitta egna och förhoppningsvis någorlunda nya infallsvinklar på uråldriga mänskliga dilemman. Det är människor som försöker så gott de tror sig kunna. Och ibland men inte alltid går det snudd på helt åt helvete. Och sånt är ju ofta roligt, sorgligt nog. Och vice versa.
Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
Detta är min debutbok och allt började egentligen 2012 då jag fick för mig att anteckna och observera lite under en charterresa till Kreta för att utifrån det skriva någon lättsamt kåserande historia. Men resan blev ett sorts uppvaknande eftersom den var minst lika mycket tragedi som komedi, och därför försvann hela skrivarglädjen. Trodde jag. Men jag tänkte om lite, tänkte att drivkraften som kallas skrivarglädje inte bara består av glädje, utan lika mycket av sorg och annat. Så varför skulle jag vara ett undantag från detta? Därför jag skrev precis som det var, försökte visa att verkligheten är en åbäkigt kompromisslös hybrid av komedi och tragedi. Resultatet blev novellen ”Haken” som är den sista av de tolv novellerna i boken. Efter det fortsatte jag skriva fler noveller med samma ”hybrid-känsla”. Flyttade dem efter ett tag till en blogg och sen tog jag de bästa därifrån till denna bok. Hade jag inte fått så pass positiv respons från omgivningen hade jag förmodligen inte vågat tänka tanken att släppa bok. Så det är faktiskt mycket deras förtjänst, hur fjäskigt det än må låta.
Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Har alltid haft en aktiv hjärna med mycket funderingar. Det är väl alla tankar som inspirerar mig kanske. Och en stor nyfikenhet på mitt och mina medmänniskors känslor och beteenden. Kombinerat med mitt språkintresse.
Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?
Jag är född, uppvuxen och bor i Vänersborg. I småstäder kan man väl kanske stöta på jantelagen ibland, men när det gäller mitt författarskap har jag faktiskt inte märkt av några negativa reaktioner hittills. Förutom möjligen en lite märklig tystnad då, i några enstaka fall. Men det är absolut mest positiva reaktioner, och det är jag faktiskt positivt överraskad av.
Skriver du på något nytt nu?
Jag skriver alltid på minst en ny novell. Dels för att jag vill, men dels för att jag inbillar mig att jag ska tappa förmågan annars. Att jag glömmer av hur man gör. Eller att jag hinner dö innan jag fått sagt något som jag inbillar mig är superviktigt. Förhoppningen är att ge ut åtminstone en novellsamling till innan jag ger mig på romanskrivandet. Om jag gör det. Men det gissar jag.
Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
Har som sagt inte hållit på så länge, men ett tips har jag, som i alla fall gäller för mig, men det kan såklart vara individuellt, plus att det förstås är lättare sagt än gjort. Och tipset gäller all kreativ verksamhet – inte bara författande. Det är det där med självcensur, att man kan försöka ha koll på när den ska vara på eller av. Att man i första skedet när man börjar skapa något försöker ha noll självcensur, att man bara öser på, kräks från pungen, magen, hjärtat och hjärnan, att man släpper igenom i princip allt utan att bedöma och döma för mycket. Om man tänker sig att självcensur är vredet på en kran som man låter vara helt öppen i början, för att sen successivt vrida åt den. Lika viktigt som att ha kranen helt öppen i början tror jag det är att ha den så pass stängd i slutskedet att man är beredd på att kassera rubbet, även om resultatet blivit exakt som man tänkt sig. För man kan ju ha tänkt fel. Även om det man skapat faktiskt kommit direkt från hjärtat. Det bästa och det sämsta kommer från hjärtat. Hjärtat snackar alltså en hel del skit – också, om man ska vara ärlig, och det ska man.
Varför ska man läsa din bok?
Enligt en del läsare har det både skrattats och gråtits det under läsningen, och det kan kanske vara skäl nog. Sen tror jag den i någon mån kan tillfredsställa både igenkännings- och utmaningsbehovet. Behagligt otrygg läsning. Kanske.
Vilka vill du helst ska läsa din bok?
Alla. Jag är säkert helt ute och cyklar, men jag är rätt kraftigt allergisk mot begreppet ”målgrupp”, även om jag förstått att man till viss del behöver tänka på den. Däremot TROR jag att folk i min egen ålder (plus/minus säg, tio år) är de som lättast kan ta till sig alla referenser och därmed kanske också får ut allra mest av boken. Men det är inte detsamma som att jag helst VILL att de ska läsa boken. Jag vill såklart att alla ska läsa den. Och tycka att de aldrig läst något bättre.