Pris: 99kr
Skicka din beställning till [email protected]

Boven i mitt drama kallas kärlek är en hänsynslöst uppriktig berättelse om vad som händer inom en människa som offrar allt för kärleken men endast får slag tillbaka.

Unni lever ensam med sina fem barn. Hon har landat i tillvaron efter en uppslitande skilsmässa, är etablerad som författare, flitigt anlitad som föreläsare och har många vänner. Så gör Niclas entré, och de blir besinningslöst förälskade. Han är ung och vilsen, men Unni stöttar honom – hon anar bara inte till vilket pris. Utåt är de ett lyckligt par, men hemma är tillvaron allt annat än idyllisk. Hon reser runt i Sverige och föreläser om mäns våld mot kvinnor men lever själv i ett misshandelsförhållande. Samtidigt som hon hjälper Niclas att bygga upp en framgångsrik karriär som litterär agent offrar hon sin egen. Niclas svartsjuka styr snart hela hennes liv. Bit för bit släpper hon taget om det viktigaste hon har: barnen, vännerna, skrivandet …

Unni Drougge skonar ingen, allra minst sig själv, när hon beskriver sitt eget sönderfall. Boven i mitt drama kallas kärlek är en självbiografisk roman om hur destruktiv kärlekens kraft kan vara, hur den kan få oss att hamna i ett helvete – men också hur man hittar styrkan att ta sig därifrån.

”Den här boken skrev jag för att emotionellt överleva något av det mest plågsamma jag varit med om. Jag har valt att vädra mina lakan öppet, det finns inga mellanlägen. Det är allt eller inget. Raden av misshandlade kvinnor som trampat på samma mina flera gånger är lång, och därför känns det viktigt att blotta alla skrymslen utan att väja för vare sig erotik, vrede eller självdestruktivitet. Jag vill också beskriva något som de flesta kanske inte inser: att det är oerhört mödosamt och tidskrävande att komma igen efter ett långvarigt förtryck.”

Så ser jag på boken idag:
Totalt utplånad efter ett sjuårigt misshandelsförhållande hade jag inget annat val än att försöka skriva mig genom dimbankarna ända ner till lidandets glödheta mitt. Den här självbiografiska boken är så naken och hänsynslös att jag är helt säker på att den aldrig hade kunnat skrivas om jag inte befunnit mig i orkanens öga. Jag skrev med blod och tårar, och det märks, tror jag. Aldrig har en roman jag gett ut fått en sådan massiv respons från läsekretsen. Och aldrig har jag heller råkat ut för så starka mediala känslostormar heller som när boken gavs ut. Länge trodde jag att jag höll på att skriva ett snyftpekoral, men så kom jag på ett berättartekniskt grepp som räddade mig och som tillförde boken en välbehövlig dos humor.

Recensioner
“Skoningslöst bra.” QX
“Unni Drougges bok är en motståndshandling.” Expressen
“Det här är det naknaste jag läst” Östran
“Hon granskar och rannsakar det sönderfallande jaget i en destruktiv relation på ett sätt som knappast är förskönande för någon av de inblandade rollfigurerna, men som trots allt ger det privata en brännande känsla av allmängiltighet.” Dagens Nyheter