I princip alla som gått i skolan kan skriva. Och har man något att berätta har man givetvis rätten att skriva om det och dela med sig till andra! Men vägen mellan idé och färdig bok är lång – det krävs mycket av en författare som vill nå ut till en läsekrets.

 

Det första steget är att jobba fram ett optimalt manus:

  • Har berättelsen en framåtrörelse?
  • Är karaktärerna trovärdiga?
  • Är miljöskildringarna målande?
  • Vilket/vilka perspektiv återfinns, fungerar de väl?
  • Består texten av vaga respektive överarbetade stycken?
  • Är strukturen korrekt vad gäller dialoger och avsnittsmarkeringar?

När det gäller faktaböcker ställs högre krav på logisk/pedagogisk uppställning och saklighet.

Det är svårt att bedöma sin egen text och det gäller också för anhöriga som ”läser in” en hel del mellan raderna. För att ge sin text rättvisa och försäkra sig om att den får en professionell prägel, så bör man därför alltid innan sista omarbetningen överlämna sitt manus till en oberoende lektör som kan peka på styrkor och svagheter. Då får man som skribent en ärlig chans inför utgivning att utveckla något som välkomnas av både läsare och litteraturkritiker.

Att skriva är ett ensamarbete, men texten kan utvecklas först i mötet med en oberoende läsare som kan ge en ärlig respons. Syftet är att texten så småningom ska kunna stå på alldeles egna ben utan att upphovsmannen står vid sidan och förklarar eller stöttar. Denna process kan liknas vid hur man förbereder sitt barn inför att en dag gå sin alldeles egna väg. Har man gjort ett bra förarbete kommer det att gå vägen.

Ingen text är så dålig att det inte finns något som är bra
– och ingen text är så bra att den inte går att förbättra!