Boken handlar om hur förtal och fördomar skapar onödiga svårigheter i mänskliga kontakter. Den belyser hur såväl ren dumhet som okunskap och högfärd kan skapa tragik. Nyckeln till boken ligger i underrubriken. Boken inbjuder till löje, men skrattet fastnar i halsen när man ser hur kärlek mellan föräldrar och barn försvåras och hur flyktingar nedvärderas utan att omgivningen har elakt uppsåt. Utifrån iakttagelser i min omgivning söker jag belysa hur svårt det är att tänka om och hur lätt det är att skydda sig i fasader. De mest äkta i boken är barnen. De vuxna menar väl, men de skapar ädla motiv som gömmer eller blandas med ofta omedveten egoism.

Jag skriver på morgnarna. När jag vaknar före tuppen ligger jag och tänker på nästa kapitel. Jag vet precis hur det ska se ut, men då har jag inte räknat med mina figurer. De vill något helt annat. De plockar fram repliker som jag hört och tvingar mig att ironisera över dem och skratta åt hur dumma vi är. Sen mailar jag över kapitlet till min syster Anna Billing och får konstruktiv kritik.

Jag vill nå fram till alla, inklusive mig själv, som av någon anledning tror oss vara bättre och visa på att det finns ett annat perspektiv. När vi ser oss i skrattspegeln kan vi gott tänka på Hjalmar Bergmans replik i Swedenhielms: "Vi föds till människor och åldras till troll."

Köp boken här!