Berätta om din bok!

Boken handlar om en 43 årig kvinna (författaren) och hennes då 25 årige son. Sonen är vältränad, levnadsglad, ambitiös och har just träffat kärleken i sitt liv, när livet tar honom på en väg som ingen räknat med. Han faller ihop i duschen med en stor hjärnblödning och ligger där i 24 timmar innan han blir hittad. När han mot alla odds överlever, har han inget närminne och är förlamad i ena foten. Vi får följa denna lilla familj under tio år, från förberedelser om organdonation till när hjärnan väl vaknar. Från okunniga läkare till personal på arbetsförmedling och försäkringskassa som utan undantag gör sitt jobb helt utan några känslor för personen. Vi är med mamman när hon , utan att förstå att det är relaterat till alla dåliga besked om sonens chanser, beter sig som en ilsken galning lite här och var. Hälften av dessa år försöker en mamma förtvivlat hålla sonens livsgnista vid liv. Han har förlorat allt och är så långt ner man kan vara i sitt svarta hål. Sakta men säkert och med tankens kraft, lurar mamman honom att tro på det omöjliga och lite i taget återvänder livet i sin fulla kraft. Men vägen är lång och omänskligt många motgångar drabbar dem.

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

När jag satt på Neurointensiven och fick veta att chanserna för att min son skulle överleva var obefintliga, så började jag mitt sökande efter en , bara en enda, mirakelhistoria. Jag ville ha något att tro på , en enda som klarat ett dygn , medvetslös och med en blödning som bara ökade , utan att ha fått hjälp. Vart jag än läste stod det att tiden var viktig, minuterna var viktiga. När jag förstod att han skulle överleva, tog jag helt enkelt inte in att han skulle bli ett vårdkolli. När jag då inte hittade en enda mirakelstory, så bestämde jag mig för att JAG ska skriva en. Ingen i hela världen ska sitta utan hopp i en sådan situation. Efter 6 år påbörjade jag boken, men varken mitt eller sonens liv var ett tillfredsställande slut på en bok förrän efter 10 år.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Under hela mitt liv har jag använt skrivande som en ventil, som en fristad och som en tankeverkstad. Under mina skolår sa jag ofta att svaren eller fantasin sitter i pennspetsen. Någonstans är det så att ord är min passion. Jag blir inspirerad av att kunna hjälpa människor genom mitt sätt att skriva. Att ge tips, lösningar, tröst, förklaringar, gråt, skratt. Ja jag inspireras av att röra vid människors känslor.

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?

Jag har alltid varit den som blir tillfrågad när det är dags att ”få till” en text. Reaktionen på omgivningen var ” Äntligen, nu kommer väl snart nästa bok”

Skriver du på något nytt nu?

De flesta av de två hundra första personerna som läste denna bok, skrev ett önskemål om en fortsättning, de ville inte skiljas ifrån oss och vårt liv, de ville ha alla frågetecken uträtade. Så, ja, en uppföljning är på gång och ett annat livsöde ligger och väntar på att få kläs i ord.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Att vänta in ”rätt tid” fungerar inte, det kommer aldrig en tid då allt bara faller på plats. Boka upp tid, tex en gång i månaden med någon som ska hjälpa dig att redigera och lyssna ,en som ska tycka och tänka. Då får man lite piskan på ryggen för att ha något att visa fram, och plötsligt ligger ett manus klart. Att skriva en sida på en dag, betyder att man är en sida närmre en utgiven bok.

Varför ska man läsa din bok?

Man ska läsa min bok för att få tips om hur man kan använda sig av tankens kraft när livet tar vägen som man inte har några kartor till. Man ska läsa den för att få en övertygande känsla om att precis allt är möjligt . Man ska läsa den för att vi alla är anhörig på något sätt och plötsligt är vi aktivt eller vårdande anhöriga och det är ett av de tuffaste uppdrag vi har i livet. Och självklart ska man läsa den för att få svar på varför just denna bok blir sträckläst av de flesta som fått den i sin hand.

Vad gör du när du inte skriver?

När jag inte skriver, då vandrar jag gärna längs sydkusten och hittar strandfynd eller så bara njuter jag av hav och himmel. Jag bor i en väldigt stor bostad som förr varit byns lanthandel och i vilken jag under hösten ska starta ett filosofiskt café. Det ska allt bli en liten kaka också och en kopp kaffe föralldel , med det som serveras, är filosofiska tankar från helt vanliga människor , sådana som du och jag. Boken har lett till en del föreläsningar, vilka jag gör tillsammans med min son Fredrik .

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Är du över 18 så vill jag att du läser min bok. Jag har fått många omdömen och läsarna sträcker sig från 17-83 både män och kvinnor allt från  läkare till ICA handlare , lastbilschaufförer, vård och räddningspersonal elitidrottsmän och landslagsspelare. Samtliga är eniga och säger: ”Alla borde läsa denna bok”