Berätta om din bok!

Hårklut Horklut är ett drama i fem akter, och utspelas under sjuttio år, med början på 1870-talet i ett torp på gränsåsen mellan Halland och Skåne. Berättelsen, som omfattar 450 boksidor, är ett relationsdrama mellan människor, som på olika sätt inflätas i varandras livsöden. Geografiskt förflyttas man mellan Nordvästra Skåne, Jerusalem och Nordamerika. Den centrala huvudpersonen är Tilda, en stark kvinna vars liv man följer fram till hennes sista andetag, en kort tid efter att hon fått vetskap om den omskakande hemlighet som legat dold i hennes liv.

Tildas - och hennes medspelares – brottningsmatcher med livet, inramas av stora skeenden i Sverige och utomlands. Man kommer nära den enkla människans känslor inför den snabba tekniska utvecklingen och den framväxande arbetar- och kvinnorörelsen. Tidens tankar och värderingar, som också slog rot hos arbetare och tjänstehjon, bidrog till att bygga grunden för både storkrig och rasismens värsta uttrycksformer.

I många människors sinnevärld fanns - och finns fortfarande – det kristna bilden av det yttersta goda: HIMMELRIKET.

Är det först på den platsen, där vi som änglar förmår vara helgjutet goda?

Romanens titel syftar på hur svenska kvinnor i äldre, men näraliggande tider, indelades i tre kategorier:

Ungmör med god sedlighet fick visa håret. Ärbara hustrur bar hårklut, medan   kvinnor som ej motstått köttets frestelser före äktenskap, tvingades bära en särskild så kallad horklut, med tydligt avvikande färg.

Nutida diskussion om kvinnors beslöjande får ett visst ljus från svensk historia, då kristen religionstolkning användes som verktyg för att hålla kvinnor i schack.

 

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

I många år har ideer om en roman lockat mig, som en längtan efter att få uttrycka det lätt fördolda i mitt inre. Och en lust att förmedla det i en fångande och spännande berättelse, där andra människor kunde kanske känna igen sig, och fnissa såsom i en skrattspegel. Ganska tidigt tänkte jag att romanens centrala förlopp och figurer skulle kretsa kring kvinnor och kvinnoliv. Min starka känsla, också underblåst av arbete i u-länder, handlade om kvinnors makalösa styrka och förmåga att få livet att fortsätta även under de mest förnedrande och fientliga omständigheter.

Frågan väcktes hos mig om kvinnan var särskilt rustad med en nästan änglalik godhet, och att det var den egenskapen som lyste upp hennes väg och gav henne kraft, förstånd och uthållighet. Medan männen ofta stred, gav upp eller flydde.

En aprildag 2011 inträffade något som obönhörligen innebar en vändpunkt för mina romanplaner. Eller snarare en startpunkt. Jag började den dagen med att fundera över min mor, som födde mig utan närvaro av sin mor. Jag tänkte att min mor kanske längtade efter en äldre kvinnas stöd, i synnerhet eftersom min mormor alltid beskrevs som en änglalik snäll varelse. En sådan måste väl var det yppersta man kan tänka sig av trygghet och vishet.

Men min mormor dog flera år innan jag föddes. Och just den här vårdagen 2011, bestämde jag mig för att försöka finna min mormors grav, och hedra henne för det hon antogs ha stått för. I varje fall var hon ju min egen anmoder. Omedelbart kontaktade jag landsarkiv och andra myndigheter, och innan dagen var slut hade jag fått veta att min mormor föddes och växte upp i ett torp på Hallandsåsen, bara några stenkast från där jag bor. Om detta hade jag ingen som helst vetskap, när jag med min hustru flyttade till byn, ett par år tidigare. Och torpet står kvar.

När jag blev inbjuden av den nuvarande ägaren till torpet, och stod i kammaren där min mormor föddes 1872, så kändes det som att jag var ett träd, som plötsligt fällde alla sina blad och därefter, utan vinterns mellanliggande iskyla, övergick direkt till vårens knoppning. Nu visste jag vem som skulle bli huvudpersonen i min roman!

Det var ganska lätt att börja skriva de första sidorna. Sedan hände nya oväntade och omskakande ting. Gamla brev mellan släktmedlemmar återfanns, när man nu förstod att värdesätta dem. Likaså bandade och skrivna intervjuer som jag gjort under 70-80 talen med min mor. Med hjälp av min hustru och den lokala hembygdsföreningens arkiv, förstärkt med kvalificerad släktforskning, så blev läget hisnande. Jag insåg att min roman måste bli en slags historisk/biografisk berättelse, där människornas liv och vardag speglades mot omvärldens ofta barska krav och dramatiska händelser. Samtidigt ville jag inte släppa min grundtanke på kvinnan som den alltigenom goda människan. Fanns hon? Var verkligen min mormor denna ängel, eller fanns det både hos henne och andra goda människor i hennes liv, mörka fläckar som kunde leda åt andra håll än till heder i jordelivet och till paradiset senare?

Det fortsatta skrivandet har inneburit en ständig växelverkan mellan lugn och upprördhet, mellan den normala tillvarons någorlunda kontrollerade miljö, och känslan av att romanens figurer ibland suttit bredvid mig och styrt orden jag lagt i deras mun. Det har skänkt mig en stor respekt för dessa människor som jag velat ge röst åt.

 

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Svaret kan sammanfattas under fem punkter:

  • Nattliga och ihågkomna/nerskrivna drömmar.
  • Studier i historia.
  • Läsning av skönlitteratur.
  • Mänskligt beteende och personliga relationer.
  • Aktuell samhällsutveckling och debatt.

 

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?

Relationskategori ett:  Jag fixar allt i hem o hushåll så att du får skrivro (citat: min hustru).

Relationskategori två: Härligt...vad spännande...vad handlar den om...när kommer boken ut?

Relationskategori tre:  Jaha..tror du att du kan få något förlag att nappa på en debutant...rätt svårt.

 

Skriver du på något nytt nu?

Ja, skisser pågår.

 

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Tänk inte inledningsvis så mycket på en bok, utan börja att bejaka lusten att att skriva. Skriv med flöde från huvud och hjärta. Skriv för och till dig själv. Så småningom tänker man mer på att vilja berätta för andra, och då formar man sin idé och bestämmer synopsis. Vilken form? Roman? Biografi? Noveller?

Och glöm inte att läsa mycket skönlitteratur – det övar det egna språket och lockar fram något djupt liggande inom sig själv. Ofta.

Är du debutant så strunta i de stora förlagen, utan pröva egenutgivning. Det gjorde jag.

 

 Varför ska man läsa din bok?

Min bok har en spännande och hemlighetsfull röd tråd. Romanen kan hos läsaren väcka den intressanta frågan varifrån kommer jag? Man ställs inför frågan vilka värderingar och livserfarenheter hos tidigare generationer som är överförda till oss idag. Boken är lite grand av en inspirationskälla för ökat intresse för allmän historia.

Men man kan också läsa romanen som en berörande och varm kärleksberättelse.

 

Vad gör du när du inte skriver?

Jag är körsångare med särskilt intresse för opera och stora klassiska verk. Läser mycket. Ser film och går på konserter. Odlar fortfarande mitt halvprofessionella liv som konstnärlig fotograf. Tvingar mig till regelbunden gymträning för att hålla en 72-årig kropp vital. Trädgårdsarbete. God mat. Kramar mycket ofta min hustru och kelar med min katt.

 

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Svår fråga. Egentligen vill jag svara: alla.

Men kanske jag kan särskilt se två kategorier av läsare:

  • Yngre personer (särskilt unga kvinnor) som, genom min romans form, kan bilda sig en uppfattning och få förståelse för hur det en gång var – för inte så länge sedan.
  • Personer med några år på nacken och som med sin livserfarenhet kan känna igen sig (såsom i en spegel)

 Köp boken här!