Beskrivning av boken Hjärnan som kunskapskälla.

Boken beskriver hur barn, ungdomar och vuxna lär sig på hjärnans villkor. Som grund ligger vetenskapen om hjärnans uppbyggnad med alla sina medvetna och undermedvetna hjärnorgan.  Dessa medverkar vid barn, ungdomar och vuxnas urval och värdering av vilka kunskaper som ska läras och lagras i hjärnbarkens neurongrupper – kunskapslager.

Människans lärande är en naturens skapelse - evolutionen

Lärandet är inte logiskt och förutsägbart utan dynamisk och emergent (plötsligt uppdykande). Lärandet sker på samma sätt som vid naturen och världens skapelseprocesser: från ordning via oordning till ny ordning. Naturens evolutionära utveckling har medverkat till människans evolutionära skapelse och utveckling.

Hjärnans läroprocesser från information till kunskap

Hjärnans information följer informationsteknologins teorier om kommunikation som kan beskrivas med värmelärans teorier (entropi) . Informationen från omvärlden sker från sinnena lukt, smak, känsel via hjärnstammen och från syn och hörsel direkt till mellanhjärnan (jaget) för urval och värdering av vilken information som ska ligga till grund för att producera de kunskaper som människan väljer för att lagra i hjärnbarkens cellsystem i form av minnesspår (synapser).

Hjärnan innehåller medvetna och undermedvetna organ för människans lärande Lärandet förutsätter att barn, ungdomar och vuxna får tänka för att starta sina hjärnors medvetna och undermedvetna hjärnorgan som medverkar till lärandet – det är hjärnans villkor som är människans förutsättningar för att kunna producera (lära sig) sina kunskaper, värden och färdigheter.

Slutsats om hjärnans lärande

Det är hjärnan som ”producerar” människans kunskaper och färdigheter. Det är hjärnan som med sina organ; medvetna och undermedvetna, åstadkommer (frambringar) lärandet.

Det är inte läraren som åstadkommer elevens lärande

Det är inte, som didaktikerna utgår ifrån, att det är läraren som med former och metoder åstadkommer (frambringar) elevens lärande. Didaktiken bygger inte på kunskaper om hur barn, ungdomar och vuxna lär sig på hjärnans evolutionärt skapade förutsättningar.

Skolan bygger inte sin metodik på vetenskapen om hjärnans lärande.

Undervisningen, kunskapsförmedlingen bygger sin metodik på tvärvetenskap med deltagare från ett flertal beteendevetare inom ämnena psykologi, sociologi och pedagogik för att klarlägga 1) vad som ska läras ut, 2) varför det ska läras ut, 3) till vilka de ska läras ut och 4) när det ska läras ut. Tvärvetenskapen studerar inte hur barn, ungdomar och vuxnas lärande sker på vetenskapens grunder om hjärnan. De inser inte att människans hjärna är ett organ för att garantera mänsklighetens fortlevnad – ett mänskligt fortlevnadsorgan.

 

Hur boken Hjärnan som kunskapskälla kom till?

Jag är utbildad till officer med mitt främsta intresse som utbildare. Det ledde till att jag övergick till civil företagsutvecklare genom utbildning inom näringsliv, landsting och kommun 1968. Som grund för min utbildning låg Sokrates´ filosofi om människans lärande; Kunskaper utvecklas inom människan som sedan för ut den. Min slutsats; det är människan som lär sig och därför har hon genom evolutionen utrustat sig med en hjärna. Sokrates´ presenterade sin teori 400 år F Kr utifrån sin moders yrke som barnmorska – det är modern som skapar och föder sitt barn med barnmorskan som vägledare – det är eleven som lär sig och redovisar sina kunskaper med läraren som vägledare.

Konferens om utbildning på hjärnans villkor 1970

Forskaren Roger Sperry, som under 1960-talet forskade om hur man skulle kunna bota epilepsi, hade upptäckt och redovisade att hjärnbarken bestod av två halvor som samverkade genom hjärnbalken. Det som väckte intresset var att hjärnhalvorna hade olika uppgifter; den högra halvan var undermedveten och kreativa (nyskapande) och den vänstra den medvetna som svarade för handlingarna. Den upptäckten ledde till att ett flertal utbildningsföretag startade en form av utbildning som byggde på kreativitet. Den utbildningen skapade i en hel del fall som orsakade psykiska problem för en del elever.

Hjärnforskaren David Ingvar fördömde utbildningen och pekade på att hjärnan kan ta skada av sådant lärande. Han kallade dessa utbildare för charlataner (vilseledare). De saknade sakliga kunskaper om hjärnans funktioner och uppgifter vid lärandet. Han ansåg att deras utbildning var en fara för hjärnan. Han sammanfattade sitt inlägg med och nämnde att hjärnan är en spröd skapelse som tar skada av en utbildning som inte bygger på hjärnfakta. Han avslutade sitt inlägg med att beskriva: ”hjärnan behöver näring i form av information för att lära sig”. Jag noterade, att David Ingvar betonade, att det är människan som lär sig och att det är hjärnans uppgift att åstadkomma lärandet. Det stämde med min tankevärld från Sokrates´ filosofi. Den stämde med mina lärdomar från utbildningen till officer. David Ingvars budskap ledde till att jag i min verksamhet som utbildare önskade skapa förutsättningar för mina elever; chefer, ledare och deras medarbetare att lära sig genom att tänka och producera sina kunskaper på hjärnans möjligheter.

Min utbildning skulle bygga på elevernas lärande på hjärnans villkor

Tillgången på vetenskaplig litteratur om hjärnan saknade jag under 1970-1980-talen. Det fanns en del litteratur i ämnet psykologi. Men ämnet kopplades inte till hjärnans uppbyggnad och funktioner. Därför inriktade jag mig på att genomföra en utbildning som gav eleverna möjlighet att tänka och lära sig. Det fanns en uppsjö av läromedel fyllda med kunskaper att studera, att läsa, att lära sig ur och redovisa. Den metodiken sporrade elevernas engagemang i att lära sig själva. Samtidigt kunde jag genom utvärderingar konstatera deras framgångar i att lära sig genom att lära sig.

Min utveckling av studiemetoder – pedagogiska verktyg

Jag utvecklade efter hand ett flertal studiemetoder (verktyg) som bidrog till att göra lärandet effektivare. Deras uppgift var att ge eleverna stöd (vägledning) vid lärandet genom att lösa studieuppgifter: att lära sig kunskaper, tillämpa och utvärdera och själva konstatera sitt lärande. Verktygen utvecklades för användning vid enskilda studier och i grupp. Att få omsätta lärdomarna i handlingar av olika slag sporrade deras lärande. Lärandet blev effektivt och framgångsrikt även för dem som i skolan bedömts att inte hänga med.

Min tillämpning av utbildningen under 1980-talet visade klart att lärandet ökade i takt med elevernas möjligheter att tänka för att lösa studieuppgifter och lära sig med mig som vägledande utbildare. Tillsammans med eleverna gjorde jag fortlöpande utvärderingar av elevernas lärande. Jag och eleverna hade tre mål för att kunna konstatera och värdera deras lärande: 1) att de lärt sig målsatta kunskaper, 2) hur deras lärande effektiviserades med de vägledande pedagogiska verktygen och 3) för mig att skapa underlag för att utveckla fler pedagogiska (vägledande) verktyg.

Elevernas lärande tog mer och mer formen av ett lagarbete bestående av mig som utbildare i samverkan med eleverna. Utbildaren och eleverna hade en gemensam uppgift – elevernas lärande.

Från 1970 till 1992 hade jag utarbetat och tillämpat närmare tjugo ”Pedagogiska verktyg” som underlag för elevernas lärande. Under den tiden hade jag utbildat 212 halvårslånga kurser med tillammans 4 060 deltagande chefer, arbetsledare och deras medarbetare. Under den tiden hade jag inte funnit någon vetenskaplig litteratur som beskrev lärandet på hjärnans villkor. Det som fanns var en hel del som behandlade hantering psykologiska negativa effekter bland människor. Men någon djupare förklaring till psykisk obalans saknades.

 

I början av 1990-talet kom vetenskaplig litteratur om människans lärande

Den litteraturen gav mig möjligheter till att lära mig hjärnkunskap. De flesta förklarade varför mina pedagogisk (vägledande) verktyg bidrog till elevernas lärande. De fakta som vetenskapen redovisade bidrog till att jag kunde lära mig fakta om hur barn, ungdomar och vuxnas lärande sker och att det sker inom hjärnan. Vetenskapens fakta övertygade mig om att människans lärande är hjärnans uppgift. Den kunskapen ökade mitt interesse för att lära mig mer om lärandet på hjärnans villkor med målet att utveckla en utbildning på vetenskapens grunder om hjärnfakta. Därför beslöt jag under 1990-talet att fördjupa mina kunskaper om hjärnan.

1990 hade jag startat företaget Sund Pedagogik AB

Mitt mål med företaget var att utveckla min utbildning på hjärnans villkor och att det skulle ske parallellt med fortsatt utbildning i Sund Utveckling AB för att tillämpa och utvärdera mina lärdomar. Det beslutet blev inledningen till att jag började skriva och dokumentera underlaget till boken Hjärnan som kunskapskälla.1995 pensionerade jag mig för att ägna mig helt åt att lära mig kunskaperna om hjärnan och dess uppgifter vid barn, ungdomar och vuxnas lärande.

 

1995 startade jag en undersökning om lärandet på hjärnans villkor

Som stöd för min undersökning använde jag mig av en bok av Jenny Winter med rubriken Problemformulering, undersökning och rapport. Jenny Winter har varit lärare vid psykologiska institutionen vid Århus Universitet. Hon inledde sin bok med att beskriva att ”jag hade tröttnat på att säga samma saker om uppsatser, undersökningar och rapporter varje gång jag fick en ny studentgrupp”. Därför skrev jag boken för at tunderlätta min lärarroll. Den boken blev min vägledare när jag genomförde min undersökning om lärandet på Hjärnans villkor.

Frågeställningen;

”Kan utbildningen uppnå högre resultat pedagogiken, utöver sinnenas förmåga att transportera information, riktas och formas utifrån hjärnans

uppbyggnad och funktioner”. Jag började med att fördjupa och dokumentera mina lärdomar steg för steg, sammanfattade efter hand. Undersökningen var genomför 2002. Det blev 151 sidor kunskaper om hjärnan som underlag för mig att skriva boken. Den är inte redovisad. Jag tryckte upp den i ett par exemplar för eget bruk. Den låg till grund för skrivandet av mitt manuskript Hjärnan som kunskapskälla.

Hjärnan som kunskapskälla

Den första upplagan var klar 2008 redovisade jag för Utbildningsdepartementet utan någon framgång. Vände mig till några förlag som tackade nej – boken handlade inte om kunskapsförmedling. Motgången hejdade inte mitt intresse för att gå vidare med at tutveckla min bok med mer fördjupade kunskaper om hjärnan. Det blev två kapitel till i boken – 12 och 13 och var färdig i dec 2013

De nya kapitlen 12 och 13

Kapitel 12 med rubriken Lärandet utifrån hjärnans mekanismer – en fördjupning på 52 sidor och kapitel 13 Lärandet på hjärnans villkor – ett sammandrag i åtta steg ab kapitel 12. Därmed var manuskriptet fullbordat i dec 2013 och överlämnat till förlaget Vulkan.

 

Vad inspirerade dig att skriva boken Hjärnan som kunskapskälla?

Inspirationen växte fram efter hand. Men i grunden låg mitt eget misslyckande att komma in på läroverket efter folkskolan. Men också att jag lyckades utbilda mig till officer, att övergå till utbildare inom näringsliv och fått möjlighet på egna vägar utveckla en framgångsrik utbildningsverksamhet under 25 år och under den tiden fått förmånen att genomföra 264 halvårslånga med ett tjugutal elever i varje och tillsammans 5 132 chefer, arbetsledare och deras mesarbetare inom näringsliv, landsting och kommun.

 

Hur reagerade omgivningen på mitt författarskap?

Uppdragsgivare och elever reagerade mycket positivt på min utbildning. De önskade sig en sammanfattning av min utbildningsverksamhet. På grund av ålderskäl (70 år) beslutade jag att avsluta min verksamhet och ägna mig åt studier och författarskap. Jag har fortfarande kontakt med f.d. uppdragsgivare och elever som frågar efter min bok.

 

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

-          Skolpolitiker. Deras tro är att undervisning - kunskapsförmedling: hur ska jag kunna lära mig om ingen lär ut det jag ska lära mig om?  Det är en allmän uppfattning bland skolpolitiker.

-          Skolansvariga professorer på universitet och lärarhögskolor. Dessa ansvariga skulle jag önska många tankeställare.

-          Lärarutbildare vid universitet och högskolor

-          Alla lärare som är didaktiker – de sviker våra barn och ungdomar som inte får medverka till. 1) att lära sig genom att tänka och 2) och därigenom att fullända sina hjärnors neurofysiologiska utveckling intill puberteten (sjuttonde - artonde levnadsåret).

Köp boken här!