Berätta om din bok!

Den handlar om min son och hans diagnos ”hög-fungerande autism”. Hur jag som mamma hanterat det. Jag älskar min son över allt annat, men hur älskar man någon som inte verkar vilja bli älskad? Hur gör man för att nå varandra?

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

När jag fick Alec förstod jag på något plan att något var ”fel”, men jag vände det till mig själv. Kanske var jag inte bra nog? Gjorde jag något fel? Efterhand insåg jag att han hade en medfödd diagnos. Men jag hittade ingen bra information för oss föräldrar. Hur man som mamma eller pappa kan känna. Hur en normal vardag för en familj med ett barn med autism kan se ut. Få andra att känna att det är ok att faktiskt tycka det känns jobbigt många gånger. Att till och med känna att man inte älskar sitt barn till en början. Det finns så många tabun. Man får inte säga ”fan, det här känns för jobbigt” Jag ville skriva en bok som riktade sig till ”oss”.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Alec, helt klart. Han och hela den resa jag tog genom honom. Han fick mig att omvärdera allt jag tidigare tänkt och varit.

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?

Mina närmaste tyckte det var en bra idé och stöttade mig. Har inte berättat för så många om min bok, men jag kan tänka mig att många ”övriga” reagerar negativt, eller åtminstone känner sig obekväma. Alecs diagnos är som sagt hög-fungerande, i dag, och de har förmodligen tankar som ”ja men han är ju ganska lik andra barn, varför röra runt i grytan?”
”Ja, varför inte? ”Är min spontana reaktion. Alec är självklart min älskade unge som likt andra barn gillar att spela fotboll och kolla på barnprogram, men han kommer alltid att tänka annorlunda. Autism syns inte på utsidan, och det finns i olika grader. 

Skriver du på något nytt nu?

Har lite lösa funderingar på att skriva om förlossningsdepression. Att på  ett öppet och brutalt ärligt sätt beskriva hur det faktiskt känns. Det betyder ju inte att man inte älskar sitt barn, det handlar snarare om en ett övergående tillstånd. Något många går igenom, men inte vågar prata om. Det är tabu, dumt nog.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Gör det bara. Visst känns det utlämnande, men om man tror på det man skriver så ska man göra det. Säger som min mormor ”gråt du bara, så kissar du mindre”. Och visst är det så. Man måste våga. 

Varför ska man läsa din bok?

För att få en kort inblick i en värld där autism finns. Ta bort fördomen att alla autistiska är som mannen i filmen ”Rainman”

Vad gör du när du inte skriver?

Jobbar natt inom vården, och utöver det är jag mamma, människa och vän (och grym på dåliga skämt)

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Andra föräldrar till barn med autism i någon form, men även de som bara vill lära sig mer om hur autistiska kan fungera.