Intervju med Linnea Evertsdotter

 

 

 

 

 

 

 

Iden att försöka ge ut min syn på sexköp, på sexköpslagen och min verklighet som sexsäljare i bokform, dök nog upp när jag slutade skriva aktivt på bloggen. När jag tyckte att jag hade sagt allt där, kom funderingar på att försöka få fler att ta del av det. Men från tanke till handling tog det lång tid och jag vet inte hur många gånger jag ändrat, strukturerat om, formulerat annorlunda, tagit bort, lagt till allteftersom det dykt upp nytt. Titeln har jag ändrat tre- fyra gånger. Många gånger har jag tvekat och när jag efter andra försöket att skicka till bokförlag förstod att något bokförlag aldrig kommer att vilja ge ut en sådan här bok, lade jag det på hyllan ett tag. Men viljan övergav mig aldrig, så till slut bestämde jag mig för att helt enkelt ge ut den själv, med hjälp av Vulkan. 

 

 

 

Jag har skrivit sedan jag lärde mig alfabetet i stort sett. Långa, långa uppsatser redan i småskolan, plus massor hemma. En del skickade min mor in till Barnens brevlåda som gick i radion då och det klart det var kul att som sju-åttaåring få höra sin berättelse läsas upp i radion. Sedan fick man alltid en bok på posten som pris. Jag läste mycket också och gör fortfarande. Skrivandet har hållit i sig genom livet, med en viss stagnation under småbarnsåren. Allt inspirerar mig, elände, orättvisor, glädjeämnen och drömmar. Jag fick en hel barnbok till mig i drömmen med titel och handling och allting. Jag har slutet kvar på den.

 

 

 

Om du menar just den här boken så är det inte så många som vet om att jag skrivit den. Men mitt författande överlag är folk i min omgivning så vana vid, så de skulle nog reagera om jag inte skrev. Jag har nästan alltid block och penna till hands var jag än är.

 

 

 

Min tanke är att försöka färdigställa alla projekt jag haft på gång jättelänge, som bara ligger och väntar. Men allt tar ju sin tid och jag måste veta att jag kan hålla på så länge flödet rinner så att säga och då kan jag sitta nätter igenom. Jag har ett löfte till min avlidna mor som jag bara måste få till, innan det blir för sent. Men sedan när allt det är klart. Då har jag en längtan att bara skriva det som kommer till mig, alltså låta en roman bli till nästan av sig själv. Det blir nog nästan som att läsa en bok fastän man själv och ens inre bestämmer handlingen.

 

 

 

Enda rådet är väl att känner man att man vill skriva eller förmedla något, så gör det. Att du aldrig låter vare sig din inre domare eller omgivningen påverka dig negativt med påstånden tex att du inte kan. Att skriva kan också vara ett slags terapi för själen.
 

 

 

För att få en möjlighet att ta del av den sidan av prostitutionen som sällan framkommer i debatten och i media. Jag är inte ensam om att frivilligt sälja sex och trivas med det. Tvärtemot alltså vad vissa politiker vill påskina när de säger att ingen säljer sex frivilligt. Men naturligtvis finns även en mer svart sida. Så syftet är att få fram att båda sidor finns plus en massa varianter däremellan. Prostitution är väldigt komplext.
 

 

 

Läser, är ute i naturen, umgås med mina barn, målar och tecknar ibland, tänker och filosoferar mycket. Tycker om mitt egna sällskap, men även nya möten med okända. Skulle vilja ha möjlighet att resa mer.

 

 

 

I stort sett alla. Speciellt de som har åsikter om frivilligt sexköp utan att ha kunskapen och de som vill veta mer om en frivillig sexsäljares tankar och vardag. Min tanke är inte alls att alla plötsligt ska acceptera frivilligt sexköp. Men argumenten som sägs idag är inte tillräckliga för en lag. Men då jag respekterar de som av olika orsaker tar avstånd från det, så vill jag ha samma respekt tillbaka. Väldigt många tror inte att frivilliga sexsäljare överhuvudtaget finns. Bara det är brist på kunskap. Så läs och bilda er en egen uppfattning.