Berätta om din bok:
Stina lämnar den lilla byn i Tornedalen. Byn där alla känner alla, där Ica affären är mötesplatsen och där plogvallarna under vintrarna är så höga att det inte går att se vägskyltarna. Syftet med att lämna tryggheten för det stora och okända är att utbilda sig till polis och efter att ha vågat sig ut i trafiken och ha skämts ögonen ur sig, både en och två gånger, tar hon steget. Under resans gång lär sig Stina en hel del både om sig själv och om hur det är att bo och arbeta som polis i en ort med större invånarantal än 600. För att inte tala om mötet med polisen som är både chef och gift och som verkar vara fast besluten att upprepat utöva ”catch and release” med henne. Stina håller fast vid sina minnen när snåren emellanåt blir för taggiga. Mosters oturssommar och Veijos löst hängande torkstreck, är två av dem.

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
Eftersom 99 % av innehållet är självupplevt och 1% är något jag fått berättat för mig har texten växt fram. Det som berör själva polisarbetet är koncentrerat till något år samtidigt som det som berör minnen når ner till ungdomsåren. Svårigheten var att hålla nere sidantalet när jag drog ur proppen.

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?
De som känner mig har vetat att jag skrivit kåserier genom åren och de har inte varit förvånade, snarare undrat när jag ska våga ta steget.

Skriver du på något nytt nu?
Jag har påbörjat mitt nästa skrivprojekt som är något helt annat. En idé som funnits med sedan min tid som officer men som jag bestämt mig för att vänta med tills allt kring Silop nått pappersform och med det lämnat plats för en helt annan genre. Efter all sanning och allt kontrollerande om jag minns rätt längtar jag till att få försvinna in i den fantasivärld som utspelar sig på ett regemente uppe i Norrbotten, och där målet inte är att få läsaren att skratta utan snarare att få denne att tända sänglampan av rädsla för mörkret.

Har du några tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
Läs igenom texten flera gånger innan du skickar in den, särskilt om du gör som jag; blundar när du skriver. Smaka på varje mening och se hur den kan leverera helt olika känslor beroende på hur du utformar den. Skriv på det sätt som du själv vill läsa den och avsluta med att läsa den en gång till med annat textsnitt, då hittar man fel man inte trodde fanns!

Varför ska man läsa din bok?
Poliser är vanliga människor som också kan lida av ballongmage och fobier.

Vilka vill du helst ska läsa din bok?
Jag hoppas att de som redan känner mig ska läsa den och minnas tillsammans med mig.
Utöver det kan det finnas någon tjej där ute som inte riktigt vågat ta steget att söka till polisen men som kanske gör det när hon fått lite information från insidan.

Köp boken här!