Berätta om din bok!

Haveristerna kan ses på två sätt, varav båda är rätt. Dels kan man se boken som en lite ovanlig deckare/spänningsroman, men man kan också se boken som en ”Whistle Blower”, dvs. en berättelse som avslöjar hemskheter och missförhållanden i vårt samhälle. Som jag ser det är många svenskar väldigt okunniga om hur samhället egentligen styrs och fungerar, eller så vill man inte veta.

När jag hade barn på mellanstadiet var jag med i Hem & skolaföreningen. I skolan hade man stora problem med knivrelaterat våld och trakasserier. Ledamöterna med rektorn i spetsen ville dock inte diskutera detta utan sökte andra frågor att engagera sig i istället som t.ex. extrapris på cykelhjälmar och reflexer. Det jag ville då är detsamma som jag vill nu dvs. lyfta frågan till de akuta problemen, utan att för den skull glömma bort cykelhjälmar och reflexer.

 

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Jag vill nog säga att det hela började med att jag träffade en man som hade, som han själv påstod, fått sitt liv förstört av maktfullkomliga byråkrater i statens tjänst. Mina första tankar var att detta har jag hört många gånger förut och var tveksam till sanningshalten i det han berättade. Min tveksamhet försvann snabbt då han kunde visa upp dokumentation på allt han sade. Originaldokument underskrivna av höga tjänstemän som t. ex. Göran Lambertz, som då var Justitiekansler.

Den första tanke som slog mig, var att om denna historia kunde vara sann, så kunde ju rimligtvis andra liknande berättelser också vara sanna. I många fall kunde jag hitta liknande dokumentation. Ibland har dessa händelser väckt viss medial uppmärksamhet, som i fallet med Thomas Quick, men ofta har de stuvats undan och dessa människor har inte fått upprättelse utan har blivit dömda till varierande grader av misär, där hela skala är representerad.

Alex Haley beskriver i början av sin bok Rötter, när Kunta Kinteh fick sin utbildning till man, att man aldrig fick stänga in ett villebråd på alla sidor. Han fick lära sig att även en fridsam hjort kunde bli livsfarlig om den inte kunde se någon väg till räddnig från jägaren.

Det finns många idag som hävdar att Nazismen aldrig skulle ha fått fotfäste i Tyskland om segrarna i första världskriget i fredsvillkoren hade behandlat det tyska folket med anständighet. Jag tror att mänskligheten inte har förändrats, utan att samma mekanismer gäller än i dag. Blir människor trängda mot ättestupan kan vad som helst hända.

 

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Jag gillar att läsa böcker. De sista åren tycker jag dock att jag sett tendenser till att mina favoritförfattare blivit gamla och blivit tandlösa. Jag får känslan av att de mest skriver för att suga ut det sista av sitt kändisskap. I det läget kommer ju självklart tanken på att det kanske behövs någon med friska tänder som törs skriva utmanande.

Ta våra många deckarförfattare som exempel. De skriver romaner om hur deras fantastiskt smarta poliser löser alla brott. Det finns inga sådana poliser. Det har ingen förankring i verkligheten. Man kanske skulle kalla denna genre för Fantasy-deckare och då vill jag ju förståss skriva reality-deckare. I Thomas Quick fallet har polisen misslyckats att hitta mördaten i åtta av åtta fall dvs. 100%. Tanken att åtta mördare går fria, bara för vårt rättsväsende visat inkompetens och självgodhet är en ruggig tanke. Då är det knappast förvånande att polisen välvilligt ställer både polisbilar och annan material till filmskaparnas förfogande. Det är ju ett väldigt smart sätt att släta över sina misslyckanden och skapa en falskt positiv bild av vad polisen i verkligheten levererar.

Jag blir inspirerad av verkligheten för den är i många fall verkligen kuslig. Min ambition är att blanda den kusliga verkligheten, med en rejäl dos av fiction och humor. Inget nytt koncept, men tydligen lite bortglömt.

Jag blir också inspirerad av vanliga människors levnadsöden, inte bara extraordinära händelser utan också den grå vardagen, vilket förhoppningsvis också avspeglar sig i min roman.

 

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?

Förvånansvärt bra när jag tänker på min närmaste krets. Har inte hört något om jantelag, utan mera positiva och glada tillrop. De som har läst hela boken eller delar av den har bara uttryckt överraskande bra omdömen. Lättläst spännande och med viktiga budskap.

När man kommer utanför min inre bekantskapskrets blir reaktionerna mer delade. Då sticker Jante fram lite här och där. Kommer man längre bort, ända till litteraturetablissemanget, då är det 98% Jantelag. Lite egendomligt kan tyckas.

 

Skriver du på något nytt nu?

Ja det gör jag. Jag håller på med tredje delen av min berättelse och nu börjar det bli riktigt otäckt. Jag hittar saker i min research som får mig att fundera på om jag törs skriva om vad jag hittat. Vill jag skriva om dessa upptäckter med mitt liv som insats? Det låter väldigt drastiskt, men det är väl en fråga som kommer att styra mitt framtida författarskap. Vad törs jag skriva om.

 

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Ja, jag har, två seriösa och ett – mindre seriöst.

De seriösa består i att man som nybörjare gör klokt i att ha en litterär mentor, som man kan diskutera det rent språkliga med. Själv gillar jag att använda inre dialog och det visade sig vara lite mer komplicerat än jag tänkt mig. Där har jag fått rejäl hjälp av en bibliotekarie, som också varit min lektör.

Det andra är att skaffa sig ett dokumenthanteringssystem. Varför då, kan man fråga sig? Jo idag skriver de flesta i något ordbehandlingsprogram. För egen del blir varje kapitel en fil. Jag insåg snart att när det blev 70 filer och alla filer har tillhörande källdokumentation, så blir allt till slut ohållbart. Ett dokumenthanteringssystem kostar en hel del, så jag byggde mig ett eget, som jag gärna skänker bort till den som behöver ett.

Det oseriösa rådet är mycket enklare. Gör dig först till kändis, lekledare på tv duger bra. Då kan publicera vilken bok som helst utan krav på innehåll. Kändisar är enligt de flesta förlag übermenschen som kan allt t.o.m. skriva bra böcker.

 

Varför ska man läsa din bok?

För det första har den ett viktigt budskap, enligt mig och för det andra är den spännande och underhållande, enligt de personer som läst den. För mig är det en önskvärd kombination som jag tyvärr har svårt att hitta där det säljs böcker.

Jag vet att det finns många som älskar böcker av typen Morden i Midsomer, där varje bok handlar om ett mord som den så finurlige polisen löser i slutänden. Samma människor, samma miljö och samma briljanta polis. Man kan lätt fråga sig när befolkningen i Midsomer har minskat till den grad att det inte finns några att mörda längre. Vi har också svenska varianter på detta.

Haveristerna är något helt annorlunda. Här är inget förutsägbart. Här finns det inga übermenschen, utan bara helt vanliga människor som ska hantera ett svårlöst problem. Läsaren sitter inte längre på sidan om, utan befinner sig själv mitt i handlingen.

 

Vad gör du när du inte skriver?

I huvudsak har jag har varit teknisk konsult. Varit problemlösare som haft förmågan att titta lite utanför boxen för att lösa de problem min uppdragsgivare gett mig i uppgift.

Privat har jag nog varit lite (med betoning på lite) adrenalinjunkie. Har gillat spännande saker som dykning, skidor och snowboard, windsurfing, segling, ridning mm. Som kontrast till detta har det blivit en hel del golf och racketsporter.

Tyvärr gillar jag god mat och dryck, vilket har satt sina spår i min lekamen.

 

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Helst vill jag ju att alla, eller så många som möjligt ska läsa min bok. Det här är något som berör alla på ett eller annat sätt, om och när det som händer i boken blir verklighet är alla inblandade oavsett om de vill det eller ej.

Köp boken här!