Berätta om din bok!
En muslimsk kvinna blir brutalt våldtagen i Bosnien av ett gäng serbiska soldater. Ett nytt liv skapas genom våldtäkten. Samtidigt i en liten mellansvensk stad råkar en läkare ta livet av ett litet barn. Den enorma skulden får honom att på ett besatt sätt söka efter möjligheter att skaffa sina vänner ett nytt barn. Tre månader senare vävs den muslimska kvinnans och den svenska läkarens traumatiska öden samman i Sverige där den gravida muslimska kvinnan befinner sig i ett flyktingläger. Mötet mellan dem drar in båda två i en malström av dramatiska och livsavgörande händelser. Gradvis förvandlas läkaren från en respekterad och välanpassad läkare till en kallblodig mördare innan hans botgöring till slut får sin dramatiska och och helt oväntade upplösning.

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
Jag har en tvillingbror - Göran Beckérus - som är journalist och bl a skapade DN:s berömda debattsida för ett antal år sedan. Han skapade embryot till en story där en läkare genom ett fruktansvärt och oförlåtligt misstag tar livet av sina vänners enda barn. Utgångspunkten för min tvillingbrors story var ett citat av Stig Dagerman - "Så obarmhärtigt är livet för den som dödat ett barn att allting efteråt är för sent." Men för läkaren i storyn får det inte vara för sent. Han måste botgöra sitt misstag genom att skaffa sina vänner ett nytt barn. När min bror inte hade tid att utveckla storyn i romanform beslutade jag mej för att göra det själv. Så jag skrev "Botgöringen" och gjorde den till en story om den goda avsiktens tyranni med moraliska och exisentiella övertoner mitt i allt det dramatiska och blodiga.
 
Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Jag började skriva först i femtioårsåldern då jag som beteendevetare och ekonom hade påbörjat en forskarkarriär i Sverige. Som forskare måste man ju kunna uttrycka sig i skrift på ett begripligt och analytiskt sätt och efter en tidigare spännande och långvarig tid i Afrika hade jag också fått det dramatiska i tillvaron mer eller mindre gratis. Vad som också spelat in för mitt skrivande var att min far var en kreativ musiker medan jag varken kunde skapa sång eller musik. Förmodligen har jag kompenserat det genom att försöka komponera mitt skrivande på ett melodiskt och dramatiskt sätt ... problematisera mötet mellan olika människor och kulturer och omskapa det i en tonart som är min egen.
 
Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?
Jag publicerade min första bok 1981 och sedan dess har det blivit ett tjugotal böcker med alla översättningar så min omgivning har haft god tid att vänja sig vid mitt skrivande. Författare är ju en positivt värdeladdad titel och jag tror det var P.O. Enqvist som skrev "Vem som helst kan skriva en bok men väldigt få kan bli författare." Svenska Författarförbundet kräver ju minst fyra publicerade böcker för medlemskap där men sanningen är väl att väldigt få kan leva på att skriva böcker. För min del har jag haft mitt yrke som forskare så jag har inte behövt leva på vad mina böcker har givit i ekonomiskt utbyte även om det lyckligtvis har blivit en hel del.
 
Skriver du på något nytt nu?
Nej. Jag har vissa idéer men de måste mogna innan jag börjar skriva på nytt.
 
Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
Man måste vara medveten om att skrivandet tar tid och att det ofta är nödvändigt att isolera sig från sin omgivning under lång tid. En mycket förstående hustru eller man är en nödvändighet och helst också att man lär sina barn att leka själva. Men framför allt gäller det att inte ge upp när svårigheterna börjar torna upp sig och de egna och förlagens krav på omskrivningar ökar. Strindberg blev ju refuserad nästan hundra gånger innan hans första bok kom ut och Stieg Larsson blev också refuserad av ett stort förlag innan hans succébok kom ut. Så ge inte upp om ditt manus refuseras åtskilliga gånger.
 
Varför ska man läsa din bok?
En stunds spännande, lättläst och rafflande läsning. Dessutom att ta del av en gestalning av ett människoöde som visserligen är fiktivt men ändå ligger nära verkligheten. Inte minst har alla läsare också möjlighet att dra sina egna moraliska slutsatser av det som kan hända när man ställs inför det existentiella trauma som drabbar både läkaren och andra personer i boken.
 
Vad gör du när du inte skriver?
Tar hand om mitt hus och mina två katter. Vilket inte är lätt med tanke på att jag hade hade en svår kattallergi som jag faktiskt botade genom att vara tillsammans med katterna så mycket som möjligt i stället för att avliva dem. Biologisk sensibilisering, kallas det. Jag har skrivit om det i min bok "Katt på liv och död" som blev en försäljningssuccé i Tyskland.
 
Vilka vill du helst ska läsa din bok?
Jag har inga preferenser i det avseende. Varför inte alla? Boken rör ju ett allmänmänskligt moraliskt problem ... vad händer med en människa som har dödat ett barn? Blir det som Stig Dagerman en gång myntade ... att allting efter åt är för sent?