Kan du berätta lite grann om din bok? I vilken genre passar den in?

För mig är författandet minst sagt jungfrulig mark. Jag tror det var år 2002 som jag lärde mig att sakta krypa in i den litterära världen. Den här boken ser jag som ett facit över mina tankar och hur jag uppfattade vad som hände under 1999. Jag tycker att jag har lyckats omvandlade det massmediala nyhetsflödet till ett poetiskt tidsdokument. Kompotten av tankar och anteckningar blev till slut en poetisk dagbok som fick friheten att födas utan en stram grimma. Den där grimman såg jag som ett regelverk som angav formerna för hur man skriver sonetter. Jag kunde acceptera vissa ramar men sen var det jag som skulle hålla i taktpinnen och skapade de ”fria sonetterna”.

Mitt mål och budskap med mina dikter är att de ska vara relativt lättsamma att förstå. Därför har jag skrivit ett förord i ett försök att informera läsaren hur jag tänkte och varför jag valde den här vägen.

 

Hade du en färdig idé från början, eller vad var det som fick dig att ge dig i kast med skrivandet?

1999 kändes på något sätt magiskt och unikt. Det var underbart att få uppleva ett sekels sista år och samtidigt det sista året på ett millennium. Alla visste att i horisonten skulle ett nytt millennium bryta sig in i vårt medvetande. På något sätt blev det en inspirationskälla för mitt skrivande.

Jag hade blivit arbetslös och var milt sagt förbannad över att arbetsmarknaden fasade ut mig på grund av ålder. Varje kväll satte jag mig ner och sovrade bland nyhetsflödet och skrev fria verser efter det att jag tolkat nyhetsflödet. Det blev en dikt för varje dag. Eftersom jag har varit partipolitiskt aktiv och sett hur allt för många politiker i princip bara efterstävar personlig makt på bekostnad av den enskilde lilla människan ville jag också granska de som var vårdslösa med det mandat vi väljare har gett dem.

 

Har du skrivit mycket förut?

Som förhandlare på arbetstagarsidan och på arbetsgivarsidan var jag med och formulerade bland annat avtal, protokoll och remissvar. Som förhandlare tänker man inte på att formulera en skönlitterär text när avtal och förhandlingsprotokoll ska presenteras. Då gällde det att försöka minimera eventuella misstag. Jag tror att jag skrev min första insändare 1960 i Stockholmstidningen. Så under årens lopp har det blivit skrivit en hel del insändare som en reaktion på vissa skevheter i samhället.

 

Skulle du vilja ge något råd till den som ska skriva en bok?

Jag skulle rekommendera personen i fråga att utnyttja möjligheterna

till att gå på en skrivarkurs. Där får man lära sig att hantera skrivandets ”kompass” för att nå det mål som man har satt upp.

Själv gick jag på en skrivarkurs på Jakobsberg folkhögskola. På Katrinebergs folkhögskola i Vessigebro lärde jag mig att våga tänka i nya språkliga banor och få de grå cellerna att leta nya vägar. Om jag tar mig friheten att ge någon ett råd så är det; leta och du kommer att finna det du söker.

 

Nu när du har lyckats skriva en diktsamling och fått den publicerad blir frågan, har du något nytt på gång?

Svaret är ja. Det enda jag vet är att jag har som mål att försöka få den nya boken publicerad under nästa år.