Livstid – förundran, eftertanke, mitt i livet

 

Maria Estling Vannestål och Sara Norrby Wallin

 

Berätta om er bok!

 

Livstid är en bok i bloggform, den täcker de första 1 ½ åren av vår blogg livstid.net. På bloggen skriver vi rätt tidlöst om lättheter och svårigheter i livet och våra knep för att livet ska bli så bra som möjligt. Därför är boken mer tankebok än dagbok, som en samling krönikor ungefär. I Livstids bloggmoln hittar man ord som bara vara, föräldraskap, vardagsglädje, prioritering, good enough och tankekraft.

 

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

 

När vi började blogga hade vi ingen tanke på att göra bok av det vi skrev. Så småningom insåg vi hur mycket material vi hade, att många visade stor uppskattning för det vi skrev men att få går tillbaka särskilt långt i en blogg även om man gillar den. En bok är ju dessutom lättare att ta med sig än en dator – i sängen, på toaletten och på tåget. Boken använder vi nu också för uppläsningar, samtalscirklar och föredrag. Den är som vårt eget tankeskafferi.

 

Vad får er att vilja skriva? Vad inspirerar er?

 

Starka känslor åt något håll, eller något i livet som man försöker få ordning på genom att vrida och vända. Böcker, tidningsartiklar och människor som säger något tänkvärt. Och så inspirerar vi varann, vi kan verkligen rekommendera att blogga och skriva ihop. Ofta bloggar vi om snarlika ämnen samtidigt utan att ha pratat med varann innan. Det blir som en ständigt pågående dialog mellan våra fysiska träffar.

 

Hur reagerade er omgivning på ert författarskap?

 

Maria har skrivit flera böcker tidigare, fast då har det varit läroböcker i hennes ämne engelska. En bloggbok är ju lite annorlunda, mer personlig, och väcker intresse hos alla runtomkring. Inte minst våra Facebook-kompisar har följt processen från bloggstart till boktankar, korrekturläsning och release-eufori. Familjerna hejar på oss även om de kanske ibland tycker att vi fastnar lite väl ofta vid datorn. Det brukar ju annars vara mammor som tycker så om sina barn…

 

Skriver ni på något nytt nu?

 

Bloggen rullar på för fullt, och kanske blir det en bok till framöver. Att få ihop material är inget problem eftersom vi fyller på bloggen hela tiden. Maria skriver också på en ny lärobok och drömmer om att våga sig på en vegetarisk kokbok, en barnbok och kanske till och med en roman i framtiden.

 

Har ni tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

 

Som sagt, gör det gärna ihop med någon eller med någon bra människa som bollplank. Det gör att man känner sig mindre ensam och kan få hjälp med sånt som man själv inte är så bra på. Och skriv allt vad du orkar, i alla sammanhang – allt behöver inte publiceras! Att läsa och skriva mycket är bästa sättet att utveckla sitt eget skrivande. Skriv sådant som du själv skulle vilja läsa. Vi har faktiskt njutit av det annars lite småtråkiga korrekturläsandet eftersom vi återupptäckte våra texter och insåg att de var riktigt bra.

 

Varför ska man läsa er bok?

 

Därför att den kan ge nya sätt att se på det vardagliga livet och dessutom några knep för att få det hela att bli roligare, när vi nu ändå är satta här på livstid. Strategier för att hantera oss själva, familjen, jobbet och allt annat som snurrar runt oss behöver vi alla, men det är ju onödigt att var och en uppfinner hjulet om vi kan få lite stöd och tankar från andra som redan funderat i samma banor. Dessutom är boken välskriven, vi är skrivande människor både på jobbet och privat, vi kan det här!

 

Vad gör ni när ni inte skriver?

 

Maria jobbar som lektor i engelska på Linnéuniversitetet, Sara som chef vid Polisen. Vi bor båda på landet nära Växjö. Där driver vi våra ”AB Familj” ihop med våra män, hugger ved, målar hus och tar en löprunda då och då. Maria tränar body combat och Sara gillar dans och kajakpaddling. Vi har också en bokcirkel och många gemensamma vänner ihop, liksom ett litet kreativt kraftpaket till nätverk bestående av oss och två andra kvinnor som också vill utveckla kombinationen familj, karriär och eget företagande. Och mitt i alltihopa tar vi oss goa stunder av ”bara vara”.

 

Vilka vill ni helst ska läsa er bok?

 

Vem som helst som kan ha glädje av den, och allra helst den som vid första tanken inte tycker sig ha tid. Till honom eller henne tror vi att vi har allra mest att ge!