Sängbottenknäckaren 1026-1036 av Einar Yngvesson
Berätta om din bok!
Boken utspelar sig på slutet av vikingatiden och i östra Skåne. Då var det ett område som varken var riktigt danskt eller riktigt svenskt. Kanske blev det danskt i och med slaget vid Helge å år 1026 där boken börjar. Boken handlar om en man, som kommer hem från att ha varit borta länge. Han har försörjt sig som, vad vi idag skulle kalla, legosoldat. Han har varit i länderna kring Medelhavet, lärt sig både att läsa och skriva men också andra ting. Allt ifrån vattenkraft med vattenhjul, som var okänt i Norden då, till hur ljus och ljud fungerar. Lite om matematik också. Arkimedes och polarna.
Han finner det mer spännande med dessa saker än det han ägnat sig åt förut som legosoldat och sitter mest i sitt sängskåp och läser allt han kan komma över. Och eftersom han inte brukar vapen och är för det mesta i sängen så kallar de honom Sängbottenknäckaren.
Det var en våldsam patriarkal tid. Så det är många olika berättelser som delvis hakar i varandra och ibland är våldsamma, ibland inte. Och så finns det en liten kärlekshistoria också eller kanske ett par.
Hur kom boken till?
Mitt huvud fungerar så att jag hela tiden får upp historier. Och eftersom min fru för länge sedan tröttnat på allt jag hittar på, så skriver jag med bara mig själv som tänkt mottagare. Ofta ledet det till att jag måste ta reda på saker. Vad kallades olika länder på vikingatiden? Vad hände i Rom, vad hände i kalifaten och vad hände i Bysans? Hur lång tid tog det att ta sig från plats A till plats B? Hur färgade man tyg? Sådant kräver att man läser en massa vid sidan om. Det är också roligt.
Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
Jag tyckte det var en rolig idé att någon som hade kunskap om all teknik som då var känd kom till en plats, östra Skåne, där man inte kände till den. Det kickade igång en massa i skallen och så kom det historier. Somliga var mycket utsträckta i tiden. Till exempel en som handlar om en irländsk kungaring som sträcker sig från 1026 till 1055.
Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Jag började skriva ner mina historier när jag var på ett knäck i Oman och hade det rätt tråkigt på kvällarna. Sedan dess har jag börjat skriva ner saker som jag kommer på. Det är mer tidsödande när man skall formulera sig med ordentliga meningar. Och ibland händer det något när man skriver så det blir annorlunda än man tänkt sig från början.
Skriver du på något nytt nu?
Jag har skrivit tre delar till av Sängbottenknäckaren. Då och då läser jag igenom dem och ändrar. Det är det som är fördelen med att ha egna historier. Tröttnar jag på vad jag skrivit kan jag ändra det till något jag just då gillar bättre.
Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
Jag tycker att utgångspunkten skall vara att man har en kul berättelse, som man gärna skulle ha läst själv. De flesta historier mår bäst av att bara finnas i huvudet, allt blir inte kul för att det blir text. Om man måste ta sig i kragen för att skriva, tror jag inte riktigt på det. Såvida man inte har skrivande som levebröd förstås, då är det en hel annan sak.
Jag tror inte heller på Aristoteles och hans idéer om dramaturgi. Det är väldigt tröttsamt med den låsta dramaturgin, som alltid slutar med en massa spring och jagande eller en massa våldsamheter. Jag tror inte heller riktigt på det här att ha ett ärende. Då kan man skriva en essä eller något sådant i stället.
Varför ska man läsa din bok?
För att den är rolig. Och spännande. Den som tycker om historiska romaner kan kanske gilla den. Där finns lite sex och lite våld också för den som ligger åt det hållet.
Vad gör du när du inte skriver?
Eftersom jag numera är pensionär så gör jag vad som faller mig in: Jag hjälper ensamkommande barn med deras matteläxor, spelar lite schack, ägnar mig åt fågelskådning och släktforskning och så följer jag samhällsdebatten.
Vilka vill du helst ska läsa din bok?
Jag tror att jag vet bättre vilka jag inte vill skall läsa den. Det är ingen barnbok, för mycket sex och våld, även om det inte dominerar. Sedan vill jag inte heller att de som känner mig läser den. Det känns lite obehagligt. Så svaret är: Vuxna främlingar.