Det absolut viktigaste i alla typer av texter är att direkt skapa en nyfikenhet hos läsaren som gör att hen bestämmer sig för att avsätta tid att läsa vidare. Om man inte lyckas med det redan under de första boksidorna är risken stor att boken läggs åt sidan – detta oberoende hur litterärt högtstående texten än må vara.

Moderna tider med stort utbud på förströelse har påverkat vikten av att jobba fram en klockren början – förr tog man sig möjligen mer tid till att sätta sig in i sådant som inte vid första anblicken är spännande, men även oförglömliga klassiker har detta inslag.

Exempel på detta är första meningen i Albert Camus Främlingen: ”Idag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte.”
För att inte tala om första meningen i Gabriel Garcia Màrquez Hundra år av ensamhet: ”Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendía påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen.”

Har man lyckats väl med att fånga läsaren, är hen därefter beredd att lägga ner ansenlig tid på att finna lösningen på eller bakgrunden till den gåta som presenterats i början. Tänk gärna på att ju mer omfattande en bok är, desto bättre lockbete krävs. En roman kräver därför ett omedelbart grepp, medan en kortare novell med fördel kan börja på en lägre spänningsnivå och trappas upp allt
eftersom – en kortare text vet läsaren inte tar så lång tid att läsa och beslutet att läsa klart blir betydligt lättare att ta.

 

Förslag på anslag för att skapa intresse och nyfikenhet:

  • Föraning, omen, varsel (hidden emotions – fire between the words)
  • Fara/hot (Bear on the beach. Läsaren får ta del av faran innan
    karaktärerna.)
  • Börja mitt i en scen
  • Väck en fråga, gåta, problemställning
  • Tidspress
  • Idyll
  • Förgänglighet