lisbet olofsson

Berätta om din bok! Jag har skrivit en bok om hur tiden efter min mans död gestaltade sig. Hur vardagliga moment kan bli berg att bestiga. Hur nattsvart sorg kan kantas med humor utan att det skapar skuld. Hur förnuftet säger dig en sak men din känsla en helt annat. När du tror att du har kontroll över allt men det visar sig i efterhand att det blev kaos. Boken är lättläst, utan krångliga akademiska termer, få ord vilka är värdeladdade. Uppbyggt med korta fristående stycken, nedtonad i elände även om man mer känner all frustration och maktlöshet mellan raderna. Praktiska tips i en liten bok som kan skänka tröst till andra, även innan det händer. Det som bara händer andra - DÖD! Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen? Jag bloggade regelbundet på lokaltidningens sida, även under perioden när min man dog. Öppen och sårbar så visade jag upp för alla vad som hände i alla händelseförlopp. Det visade sig senare att väldigt många läste den, några förfasade sig över hur jag öppet och onödigt delade med mig. Flertalet hyllade min text och sörjde med mig. Jag mötte värme och omtanke som aldrig förr och fick även hjälp från oväntade håll. Varför skriver du inte en bok, frågade många. Du borde skriva ned just de momenten som skiljer dig från andra böcker om sorg. Det där unika, tabulagda och svåra som man mörkar av skuld eller skam. Men när jag hade skrivit bloggen, bearbetat mig genom första året genom text, så hade tiden gått. Det kändes som att backa, dra upp allt igen och jag verkar ha en förmåga att glömma för när jag sedan läste min blogg så minns jag inte många moment idag. Det som då var omvridna knivar i mitt inre har idag bleknat bort ur mitt minne. På gott och ont. Eftersom andra frågat efter boken så plockade jag ned all text från bloggen och började bearbeta den. Men tappade intresset mellan varven även om jag vetat att jag bär på en historia som många vill läsa. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Hamnade i en period där jag började ”kill my darlings”, pratade mycket om att antingen så gör man det eller inte. Och kom i ett läge där jag tittade över all text jag producerat men som bara blivit liggande på datorn, i väntan på rätt ögonblick. Men när är rätt ögonblick? Med fingret på delete-knappen så bestämde jag mig. Nu eller aldrig. Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig? Svår fråga men jag har något i mig, ett bekräftelsebehov som ger sig uttryck i text. Utan belägg men jag känner mig som en person som är mer åt det introverta hållet. Därför blir det skrivna ordet så enkelt för mig. Jag är dålig på kallprat, ringa och surra i telefonen tilltalar sällan mig men att förmedla i text och ibland bild passar mig utmärkt. Att sitta en dag med en stor kopp kaffe och skriva ser jag fram emot. Finns ingen skrivångest, inget som ska värka fram eller fokuseringsproblem. Mitt största problem är att jag startar på morgonen och bryter när hungern blir för påtaglig. Vilket då kan vara vid sju på kvällen. Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap? Jag ska ärligt säga att det vet jag inte. Eftersom jag sällan pratar om mina böcker och ser mig inte riktigt som författare. Jag borde kanske umgås mer med de som skriver men ibland finner jag dem för strama och med pekpinnar. Vill skrika ut ”men skriv bara” och ta finliret sedan. Jag fick faktiskt höra att någon tyckte det var fruktansvärt att jag skulle sko mig på min mans död dvs tjäna pengar på en bok. Man han är död och har inget att säga till om längre. Och jag bryr mig så lite om vad andra tycker. Skriver du på något nytt nu? Jag har ett till ”långtidsprojekt” som är påbörjat. I början av 2000 skrev jag en självhjälpsbok om att ”Sluta stressa” som blev otroligt bra med många läsare. Idag är den lika aktuell men har gått ur tiden. Att ge ut den på nytt med ny framsida skulle funka men nu vill jag ge den en annan twist. Ämnet är forskat färdigt på och inget nytt har tillkommit utom vilka metoder man tar till för att komma sig ur det. Så jag lägger en annan vinkel på den och har skapat case eller mer berättelser om olika personer som är på väg att få stressrelaterad sjukdom. Och vad man kan göra åt det. Jag har deadline nov-17, en julklappsbok. Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok? Börja skriva och var inte så rädda. Var inte så noga utan få ur dig en massa text som poppar upp. Skriv dem gärna som olika avsnitt och spara dem separat. Det är då enklare att klistra in dem i rätt sammanhang i en större historia. Om man inte skriver ned just NU vad man kommer ihåg, försvinner idén och kommer inte åter. Svårast är början, försök dig inte tvinga fram första kapitlet utan börja bara skriva. Varför ska man läsa din bok? För att finna tröst och kunna läsa om och om igen. Att hitta igenkänningsfaktorer som gör att man vet lite om vad jag upplevt. Att vara glad, skratta och må gott inte är en motsättning för att sörja och sakna något. Vad gör du när du inte skriver? Jag utbildar och utvecklar Idrottsföreningar, samt har några skrivuppdrag. Vilka vill du helst ska läsa din bok? Först och främst av de som råkat ut för döden i nära relation just nu. Jag vill skänka tröst i det fruktansvärda kaos man hamnar i och att om man härdar ut så blir det bättre. För just då känns det inte som om man kan överleva. Ämnet berör alla, för hur vi än vänder och vrider på det som ska vi alla dö.

lisbet olofsson

Från gift till änka på 17 timmar – SMS till himlen av Lisbet Olofsson