Uno Larsson

Novellerna i boken har sin grund i berättelser (skvaller) som jag hörde berättas i min barndom. Några grundar sej på upplevelser under resor som företagits under min 80-åriga levnad. Jag brukar beskriva skrivprocessen så här, en ungefärlig idé om inledningen och en lika ungefärlig idé om slutet, utifrån detta är det bara att släppa loss och historien växer fram under arbetet. Jag har alltid haft ett behov av att ”ha något på gång”. När jag som pensionär avyttrat min kolonistuga måste något bli ”på gång”. Eftersom i alla år måleri/teckning och skrivande (historier och poesi), fyllt fritiden med innehåll var det ganska naturligt att detta fick större utrymme. Små händelser eller observationer kan ge inspiration till en skapelseprocess. Mitt måtto har alltid varit, minst fyra projekt skall alltid vara på gång. Ett som endast finns i huvudet – ett som är påbörjat – ett där arbetet fortgår – och ett som är på väg att avslutas. Vad gäller skrivandet så finns ett under arbetsnamnet ” 50 år i folkbildningens tjänst”. Ett annat är en historia som spinns runt ett mord som begicks på 40-talet i byn där jag växte upp. Min bok ”Värmländska skrönor” vill jag skall läsas med glimten i ögat som avkoppling från vardagen. Den skall läsas av alla som tycker om livets märkligheter. Ett tips som jag vill ge till den som känner en lust att skriva är: Tvinga inte fram din berättelse, behåll den i tanken och låt den komma till dej, när du känner att den vill komma ut, sätt dej ner och skriv. Som pensionär upptas varje dag av att njuta av livet. Utanför skrivande arbetar jag med föreningen ”PRO Global Värmland” som syftar till att skapa kontakter mellan äldre från olika länder för kunskap och ökad förståelse. För tillfället står vi mitt i förberedelser med ett projekt tillsammans med Ukraina. Därutöver har vi kontakter i bl.a. Ryssland, Balticum, Kina, Sri Lanka, Kuba m.fl. Uno L

Uno Larsson

Värmländska skrönor med mera av Uno Larsson