Viktoria Klint

Om Att röra vid dig är det heligaste jag gjort Berätta om din bok! Det här är en samling dikter som tillsammans utgör en berättelse, en slags resa. Det är en kärlekshistoria, berättelsen om en kärlek som ger, men som också tar allt, krossar en, krossar ens hjärta. Det finns en kraft och skönhet i den resan, och en helighet som genomsyrar allt. Kärleken är revolutionär. Den har makten att förändra ens liv. Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen? Jag skriver i perioder, har gjort det i hela mitt liv, så skrivprocessen är intimt sammanflätad med livsprocessen. Det fanns en idé om något jag ville berätta, göra synligt, men den formades och omformades också i själva arbetet med texten, under det att skrivandet pågick. Min upplevelse är att poesi och det tillstånd som skrivandet av poesi är, är något en lever, ett varande, något som i grund och botten inte kan skiljas från ens sätt att vara i och möta världen, men som genom kreativiteten kan ta form och delas. Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig? Allt möjligt. Livet. Sådant jag ser och hör. Mötet med världen, som ofta känns svår och obegriplig, men också innehåller så mycket skönhet, så oändligt många nivåer och världar i världen. Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap? Alla som känner mig vet att jag skriver och uttrycker sitt stöd för det. Sedan ett par år tillbaka läser jag också ganska ofta offentligt, vilket är väldigt fint och roligt. Fina möten. Skriver du på något nytt nu? Nej, just nu är jag i en annan kreativ fas. Nu målar jag istället. Sedan hoppas jag att det blir skrivande igen så småningom. Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok? Bara håll på och håll på och håll på. Gör och gör om. Låt det ta den tid det behöver och lyssna inåt hela tiden, till själva processen. Vad säger den? Vad vill den? Ställ de frågorna. Och skriv för att det känns nödvändigt. Eller det beror väl på vad en vill skriva förstås. Men vill en skriva poesi så tror jag att det är bra. Den där längtan efter att formulera vad det än är en vill formulera, ta vara på den. Längtan är viktig. Varför ska man läsa din bok? Min förhoppning är att alla som någon gång älskat en annan människa djupt och innerligt och av hela sitt hjärta, och sedan förlorat den människan och relationen, ska kunna känna igen sig, hämta tröst kanske, hitta kraft. Och om en inte har upplevt det, ja, då kan en ju få veta något om det genom läsningen. Och även om jag inte är så tydlig med det, så skildrar jag också vad som kallas ett maniskt skov. Jag är diagnostiserad med bipolär sjukdom och pendlar mycket i mitt mående. Intensiva känsloupplevelser är något som kan utlösa perioder av sömnlöshet, stor kreativ energi och överaktivitet. Jag kan bli helt uppslukad av någon eller något. Parallellt finns en extrem skörhet och utsatthet hela tiden närvarande, och när som helst kan alltsammans krascha. Kanske kan också inifrån-skildringen av detta vara ett motiv för någon att läsa boken. Vad gör du när du inte skriver? När jag inte skriver jobbar jag med lite av varje, på waldorffritids och i butik bland annat, för att försörja mig. Jag skriver krönikor regelbundet, målar och pysslar ideellt med sådant som engagerar mig, som ekofilosofi och skyddandet av skog och vatten. Och så har jag barn och husdjur. Vilka vill du helst ska läsa din bok? Svår fråga. Helst vill jag att de ska läsa den, som önskar bli berörda och som känner att poesi är en väg till det, till att bli berörd.

Viktoria Klint

Författarintervju med Viktoria Klint