Berätta om din bok!

Det är ett hyfsat klassiskt Science Fictiondrama. Jag ser Artur C Clarke, Ray Bradbury och Ursula K le Guin, som mina största inspirationskällor. Medan Clarke i Rama och Rama II skapade långsamma berättelser i ett universum utan hastigheter snabbare än ljuset uppfann Isaac Asimov en hyperrymd där handlingen kunde förflyttas blixtsnabbt från plats till plats. Detta skapade en ny form av berät-telser, Space Operas av typen “Rebeller mot imperiet” (Star Wars) eller “British Empire in Space” (Star Trek). Hela universum blir en uppförstoring av den Jordiska politiken. Jag vill i min megatext återgå till ett något trögare universum, en långsammare överljusfart, mer riskfylld, med en doft av gotisk skräck som hotar att driva piloterna till vansinne. Berättelsen fokuserar på de blivande stjärnfararnas utbild-ning i en sluten sekt för att överkomma överljusresornas risker. Med perspektiv lånade från andliga grupper. mystik och kvantfysik får huvudpersonen och hans vänner göra inre resor mot personlig mognad.
Baksidetexten lyder:
Scenariot är post-dystopiskt. Klimatkatastrofen har redan hänt, människan har spridit sig över solsys-temet och galaxen och börjat om på nytt med att bygga upp civilisationen på planeten Jorden. Den rymdfart i överljushastighet som har gjort denna spridning möjlig grundar sig på kvantfysiska och mystiska teman som ställer dessa två tanketraditioner mot varandra. Medan huvudkaraktären ut-forskar vetenskapen, mystiken och religionen, och ser dem ställas mot varandra, genomgår han själv en personlig växt med inslag från meditationens och gestaltterapins världar. Ett äventyr byggt på klassisk litteratur och psykologiska arketyper driver historien fram mot ett slut, kryddat med existensi-ella frågeställningar.
Civilisationen som vi känner den har sedan länge falnat. Spillror av mänskligheten har spridit sig ut i galaxen för att undkomma de ekologiska katastroferna. På Jorden har ett meritokratiskt Universitet tagit makten, för att med akademisk järnhand leda planeten ut ur den långa, mörka Andra Medelti-den.
Frustrerad över sin ytliga omgivning i framtidens Rom, drömmer studenten Jossar om att bli en re-senär till stjärnorna. För att lyckas med detta behöver han gå med i ett hemligt Brödraskap, vilka exklusivt känner till hur den rymdgalenskap som drabbar stjärnresenärerna skall undvikas. Frågan är om de är att lita på? Deras hemlighetsmakeri är anstötligt för det styrande Universitetet, som motvilligt tvingats erkänna att metoderna är verkningsfulla.
I gränslandet mellan mystik och vetenskap söker Jossar sanningen om sig själv, Brödraskapet och Uni-versums struktur, för att med livet som insats kunna göra sin oåterkalleliga resa.

Hur kom boken till?

När jag 19 år gammal 1978 reste landvägen hem till Sverige från Indien upplevde jag konstrasten mel-lan den muslimska världen och Väst så stark att jag ville beskriva den som en antropologisk Science Fictionberättelse i stil Med Ursula K le Guins Hain-svit Ekumen. Jag tänkte mig en kall värld, befolkad av hinduer och muslimer övervakade av satellitstyrda härskare; en syntes av Indienresan, min barndoms Norrbotten och det världspolitiska läget. Under arbetet tyckte jag att världen hann ikapp min fantasi, så jag lade den åt sidan. Knappt 20 år senare gick jag igenom en smärtsam skilsmässa. Genom behovet att bearbeta den upptäckte jag att huvudpersonen i min gamla science fictionfantasi behövde en förhistoria. Varför hade han beslutat sig för att bli en stjärnresenär, ta avsked från alla han älskade? Vilka processer behövde han gå igenom för att våga att ta steget? Det är denna förhistoria som nu har blivit en egen bok.

Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Jag skrev den första halvan av boken och de sista kapitlen kanske redan det första året. Därefter fick jag vänta 19 år till på att bli klar med resten. Det saknades ett mellanliggande äventyr, tyckte jag, men det var nog något annat med, en insikt eller en livserfarenhet som behövdes för att jag skulle bli klar med verket.
Enneagrammet och Gurdjieffs esoteriska teorier var redan från början ett bärande tema, både för bokens handling och karaktärernas utformning. Gurdjieff använde klädda spelkort för att gestalta olika psykologiska energier och genom det växte tanken fram på att låta boken ha 78 kapitel och låta vart och ett av dem gestaltas med ett tarotkort. Över halva boken var skriven när jag fick den idèn och efter ha placerat tarotkorten framför de skrivna kapitlen fick jag tankar om vad de oskrivna skulle handla om.
I Napoli trillade den sista pusselbiten ner. Jag kom genom en slump, omnämnd i förordet, till insikt om hur litet vi i Sverige känner till om den klassiska romerska och grekiska litteraturen, även om vi räknar den till vår egen kulturhistoria. Även om vi tror oss veta, är det knappt mer än sammanfattningar som når de flesta av oss. Därför kan de klassiska dramorna användas om och om igen, utan att flertalet mer än ytligt anar var influenserna har sina rötter. Då Odysseus monster i en bok av Elisabeth Wiktorén används för att beskriva enneagrammets personlighetstyper fick den oskrivna delen av boken bli en Odyssé på månen, vilken knöt samman äventyret med de teman jag redan hade använt.
Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Jag tror att alla personer som läser mycket eller går omkring med en inre monolog i hjärnan förr eller senare kommer att vilja omsätta den i skrift. “Tänk inte så mycket” är ett lika värdelöst råd till en tankerik person som “Var inte så ledsen” är till någon som är deprimerad. Skriv! Är däremot en ut-märkt uppmaning till tänkaren. Genom att gestalta tankarna i skrift jordar man dem, omsätter dem till något konkret. Med en fast form kan de sluta att flyga runt som osaliga andar i det inre utan att hitta vägen ut. För att skriva en bok som är mer än självterapi behöver man dock ha en berättelse eller ett budskap som man vill rikta till någon. Här är det ett gott råd att tänka efter på vad man själv tycker om att läsa. Alla har inte samma smak, men ifall man tycker att det man själv har skrivit påminner om eller håller samma klass som andra böcker man har läst och tyckt om, då finns chansen att kanske även någon annan gör det.

Skriver du på något nytt nu?

Som jag berättade ovan är denna bok urskrungligen en prequel, en förberättelse. Det kommer därför en andra bok som börjar där denna slutar.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Många jag talar med som vill skriva sin första bok har rätt vaga idèer om vad de vill med den. Jag tror att budskapet, viljan att förmedla något är det viktigaste, vare sig det sker i romanform eller mer självbiografiskt. Ifall du har klar ide om hur du vill att berättelsen skall sluta, så kommer resten av his-torien att drivas framåt av den. Utan den finns risken att du kommer av dig på halva vägen och inte vet hur du skall fortsätta.
Skrivtekniska och narrativa råd är bra att ta till sig, ifall syftet med den egna berättelsen är klart. Det hjälper inte att bara gå efter andras idéer för att skriva en framgångsrik bok. Som Ursula K le Guin har sagt, fritt citerad: Ifall orden inte kommer från en autentisk källa känner läsaren det, och tappar grad-vis intresset. Den bästa tjänsten andra kan bistå med är lektörshjälp och korrektur. Det uppstår mäng-der med fel även om man är noggrann med skrivandet, särskilt användningen av citat och kom-matecken kan ta evigheter att rätta. Var därför inte alltför hetsig med att låta boken gå i tryck, även om tankarna bränner i hjärnan. Se till att den blir noga rättad och redigerat, det är värt både tiden och ar-betet.
Varför ska man läsa din bok?
Därför att den är ett seriöst svenskt försök att lyfta Science Fictiongenren över slap-stick nivån. Läsningen fängslar även den som ej är van med genren från tidigare. Det finns hänvisningar till eso-teriska traditioner som kan skapa ett intresse hos den som ej stött på dem tidigare och igenkännande hos de som har det. Fysiken får man se upp med, eftersom jag delvis hittat på den själv, och för den som intresserat sig för populära kvantfysiska fenomen som entanglement, superposition, multuver-sum och parallella dimensioner kan det vara en utmaning att hålla reda på vad som är etablerad vet-enskap och inte. Slutligen innehåller språket en del i mina ögon både vackra och överraskande passa-ger, som gör att vägsträckorna mellan dem kan vara nog så värda läsningen.

Vad gör du när du inte skriver?

Jag är pensionär och morfar sedan 2020, nyligen flyttad till Malmö efter 10 år i Napoli, Italien.

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Det vore väldigt kul ifall jag hittade fram till Science Fictionläsarna, vilka är den primära målgruppen. Sedan tror jag att alla som någon gång har varit ute på en andlig sökarresa kommer att känna igen sig i boken. De mest positiva reaktionerna har jag fått från läsare som har erfarenhet från samma rörelser som jag själv har varit med i och förstår vad det är jag har försökt att gestalta från dem.
www.suresh.se