Två själar – samma tanke av Kristina Hall
Berätta om din bok!
Jag har skrivit om kärleken till min mormor. Den kärleken har funnits där från och med mitt första andetag. Hon och jag har alltid stått varandra nära emotionellt. Fram till 1992 var vi även nära varandra fysiskt då vi bode i samma stad. Allt det förändrades då jag flyttade till USA och vi har därefter haft Atlanten emellan oss. Det är en konstant längtan. Jag åker hem till Sverige flera gånger per år, men det är inte ofta nog. När mormor började bli dement insåg jag på allvar vilken gåva hon är i mitt liv. En gåva som varken Atlanten eller åldern kan rubba på. Kärleken till min mormor är en evig gåva som jag vill hylla.
Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
Jag började skriva denna bok för mig själv som en dagbok då mormor mer och mer försvann in i demensens värld. Det var ett sätt för mig att hålla henne kvar hos mig, trots att jag inte alltid kunde vara nära mormor fysiskt. Jag insåg senare att många känner likadant när de bevittnar att åldern eller någon sjukdom förändrar någon som de älskar. Hur svårt det även kan vara att befinna sig tusentals mil långt bort. Jag kände att jag ville dela med mig av mina erfarenheter för att få andra att känna sig mindre ensamma när någon vi älskar närmar sig slutet av resan på denna jord.
Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Min inspiration kommer inifrån. Det är en känsla som spirar i bröstet och magen. Jag känner ett starkt sug efter att få skriva. Det finns bara ett sätt att stilla detta sug och det är att skriva. Det är alltid utifrån en känsla som jag fattar pennan. Känslan kan vara sprungen från det verkliga livet eller vara ren fantasi. Oavsett källan så är det känslor inom mig som styr mitt skrivande, inte den yttre världen. Jag äter inte sötsaker. Skrivandet är mitt godissug.
Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?
Det har funnits en viss tvekan hos några få. Att det här med författande bara är en naiv dröm från min sida. Verkligheten är att jag måste skriva för att må bra. Fast på det stora hela känner jag att det är många som stöttar mig, framför allt de personer som står mig nära och betyder mycket för mig. Deras stöd och uppmuntran är ovärderlig!
Skriver du på något nytt nu?
Ja, jag skriver en bok om när vår yngsta son var kritiskt sjuk i tre år. Det är vissa minnes-glimtar skrivna av vår son också i boken. Boken kommer att ha två perspektiv, ett utifrån det sjuka och rädda barnet, samt den omhändertagande oroliga föräldern. Det är en bok om att aldrig ge upp hoppet, hur svårt livet än ter sig.
Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
Boka tid med dig själv i almanackan och bestäm t e x en timme per dag. Sätt dig i ett rum där du känner dig bekväm och lugn. Stäng av alla telefoner och yttre störningar. Tala om för andra eventuella familjemedlemmar att du behöver den här tiden. Oavsett om du känner dig inspirerad eller inte så sitt ner under den utsatta tiden.
Kommer inte orden till dig så rekommenderar jag flödestekniken. Skriv en rubrik på ett ord eller en mening. Sätt en timer på fem minuter. Du läser din rubrik och skriver allt som du associerar till rubriken. Inga hela meningar, bara ord utan punkter och stanna inte upp förrän klockan ringer. Då kan du läsa det som du har skrivit ner. Du kanske fastnar för ett enda ord av allt det du skrivit. Då tar du det ordet och bygger vidare på det. Skrivandet är precis som att bygga lego. Man kan börja lite varstans och till slut blir det någonting helt utav alla lösa ord (bitar) och idéer.
Varför ska man läsa din bok?
För att förhoppningsvis känna igen sig och bli berörd. Detta är inte bara min historia, utan många andras.
Vad gör du när du inte skriver?
Jag läser mycket och lyssnar ofta på musik. Att umgås med familj och nära vänner är någonting jag värdesätter högt då det fyller mig med positiv energi. För fysiskt och mentalt välmående vandrar jag i bergen, promenerar på stranden, mediterar eller kör ett yoga pass. Jag är medlem i en kommitte som heter Hearts for Hope och vi arbetar för Hope Gardens. Det är en välgörenhetsorganisation i Los Angeles som hjälper hemlösa kvinnor och barn att komma på fötter igen. Jag är även engagerad i en organisation som heter Dysautonomia International och stöder andra familjer som har barn som blivit drabbade av Dysautonomia (som vår son hade). Utöver det värnar jag om mitt svenska kulturarv genom SWEA (Swedish Women Educational Association).
Vilka vill du helst ska läsa din bok?
Alla människor som någon gång har upplevt, eller önskar att uppleva ren kärlek, i vilken form den än må vara.