Berätta om din bok.

Växtkraft är en samling dikter, 90 stycken. Boken är min debut. Vid 74 års ålder ger jag alltså för första gången ut något jag skrivit i bokform. Dikterna beskriver på olika sätt ett andligt sökande och jag vill försöka förmedla att vi aldrig slutar växa som människor. Även i hög ålder får vi mogna och utvecklas. Nästan alla dikterna i boken illustreras av en bild, ett foto oftast taget av mig. På några ställen ger jag en personlig kommentar som kan ge en vink om varför dikten kom till. Dikterna är i huvudsak skrivna under åren 2015-2019 och presenteras i kronologisk ordning.

Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Medan jag skrev dikterna hade jag inga som helst tankar på att de skulle läsas av någon, möjligen mina allra närmaste. Efter ett tag tog jag mod till mig och lade ut en dikt på Facebook, där mina Facebookvänner kunde läsa vad jag skrivit. De många positiva reaktionerna gjorde att jag lade ut flera dikter med någon eller några månaders mellanrum. Omdömena var fortsatt mycket positiva och jag fick många tack för tankarna jag förmedlade. Flera av mina vänner uppmuntrade mig att ge ut en diktsamling. Jag tvekade länge, oerhört rädd för att kvaliteten inte skulle hålla. När jag då möttes med argumentet att sådant inte går att avgöra generellt, att vi alla har en originalitet som tilltalar på olika sätt, bestämde jag mig för att våga språnget. Själva upplägget gav sig utan någon större tankemöda. Det var från allra första början självklart att dikterna skulle illustreras med många bilder.

Vad får dig att vilja skriva, vad inspirerar dig?

Det kan vara allt möjligt. Naturen, existensiella frågor, samhällsfrågor, känslor … Nästan alla intryck som kommer emot mig vill jag uttrycka i ord och för mig är den poetiska formen, den ordnade eller den mer löst sammanhållna, den som faller sig mest naturlig.

Skriver du på något nytt nu?

Diktar gör jag hela tiden när något inspirerar mig särskilt. Jag skriver också om mitt liv. Det projektet kallar jag än så länge rätt och slätt Boken. Jag skriver den inte som en biografi, utan mer som en roman. Handlingen utgår helt från mina egna upplevelser men naturligtvis med en lagom portion påhittad intrig. Boken är ett projekt som jag troligen aldrig kommer att gå i land med. Det har hänt mycket under mina 74 år som inte bara är intressant utan också chockerande och till och med otroligt. Kanske får jag tänka mig att skriva den som en trilogi eller något ännu mer omfattande …

Jag har också manuskriptet till en andlig bok ligger färdigt. Den har titeln ”Bli vän med Gud.” Läromässigt är den, vad jag förstår, inte rumsren i en miljö där svaren på de riktigt stora frågorna redan är givna …

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Nej, det vore förmätet av mig att ge råd om något som är så svårt och som jag har så lite egen erfarenhet av. Alla har något att berätta. Det är jag övertygad om. Något som intresserar, fängslar och berör. Att hitta sitt eget språk, sin stil och sitt flyt kan dock vara så knepigt att de flesta ger upp innan de ens kommit igång. Disciplin är nog också ett måste. Väntar man på inspiration, kan det gå långa tider mellan skrivperioderna. För min egen del måste jag avsätta tid för skrivandet, ungefär som att det är ett arbete som ska utföras antingen man känner för det eller inte. Själv försöker jag just nu skriva 1000 ord om dagen. Det är minimimålsättningen. Det jag då skriver måste inte vara grammatiskt fulländat eller ordnat i detalj. Viktigast är att idéerna kommer på pränt. Finliret kan jag ta tag i senare.

Varför ska man läsa din bok?

Utan att ha belägg för det jag nu säger, tror jag att den moderna lyriken är för abstrakt och ”svårtuggad” för gemene man. När jag skriver kommer tankarna ut i en något så när begriplig form. Man behöver så att säga inte erövra varje text med ett stort mått av tankemöda och energi. Jag kan tänka ibland att betydligt fler skulle läsa aktuell poesi om den matade själen, känslorna snarare än intellektet. Vi har i Sverige en fantastisk tradition när det gäller den här genren, med odödliga verk, klenoder av författare som vi betraktar som hjältar. Idag får man leta i en bokhandel om man vill ha tag i nyskriven lyrik. Man hittar den, om man har tur, längst ner vid golvet i en undangömd hylla i något hörn av butiken. Tillsammans med nationalklenoderna. Tänk om jag, på ett litet, litet sätt kunde få vara med och bidra till att det blev ”inne” igen att läsa lyrik. När jag drömmer stora drömmar, är min bok ett litet oansenligt frö i en ny rabatt som kommer att lysa i ögonen på allt fler människor som gått och längtat efter en godbit utan att veta vad det är.

Vad gör du när du inte skriver?

Umgås med min fru, med barn och barnbarn och med vänner. Lagar mat. Arbetar i trädgården, läser, spelar golf, går till kyrkan, reser till underbara platser … Hur hade jag tid att arbeta?

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Alla så klart ?