Barn & tonår

Bilarna i staden Bilborg måste bekräftas av varandra för att fyllas på med energi som de behöver för att överhuvudtaget kunna fungera.Därför ägnar bilarna mycket tid åt bland annat sina utseenden och att ha den senaste trendiga nyheten. Allt detta så att de får höra bra saker om sig själva, få bekräftelser och fyllas på med energi.

Sommaren innan Peter Ness ska börja 9an, bevittnar han ett brott. Efter att ha berättat för poliserna vad han sett och blivit igenkänd som golare, erbjuds han chansen att börja på den ljusskygga internatskolan SVEA. Ett utbildningscenter inriktat för polisbarn med syfte att skapa framtidens snutar.

SALTÖGRABBARNA är en bok om händelser som inträffat under författarens unga år.

Denna skrift har tillkommit i nära samarbete med mitt kära barnbarn Lukas Andér under hans första tio år 2010-2020, då härlig livsaptit, nyfikenhet och kroppslig energi inspirerade honom till en sprudlande språkglädje. Den har jag velat fånga och bevara. Skriftens alla foton är tagna av Lukas mamma Li Andér. Den tillägnas naturligtvis Lukas.

Mystiska och oförklarliga saker sker i skogarna kring staden. Runt om i världen härjar skogsbränder och haven fylls med skräp. Naturen är ur balans och rädslan sprider sig. Alla naturväsen behöver samarbeta för att återknyta kontakten med människorna som glömt dem men de motarbetas av onda krafter.

Den här boken är Amandas berättelse och jag har gett röst åt henne.
Det finns många Amandor.
Det finns många som knappt överlever skolan.

Året är 1958 och Lollo går vårterminen i första klass. Den lilla skolan ligger i ett idylliskt villasamhälle, långt från det nybyggda höghusområdet där Lollo bor tillsammans med sin unga mamma och femåriga lillasyster. Pappa har flyttat och mamma har fått arbete som diskerska på ett ålderdomshem. När skoldagen är slut går Lollo till mammas arbetsplats, och lillasyster får varamed mamma tills Lollo kommer. Ålderdomshemmet är en spännande och annorlunda lekplats och även Fästningen som ligger alldeles intill.

”’Du måste sätta gränser för ditt barn!’ skulle någon kunna säga. Det kan ju vara sant, men det kan även sägas vara en ensidig och grovhuggen uppmaning. Vi föräldrar kanske snarare ska fundera över hur vi själva förhåller oss till gränser, och hur det i sin tur påverkar våra barn.”

”Den evidensbaserade psykiatrin är – nästan per definition – fragmentiserande. Man sätter olika namn på olika delar av patientens symtombild istället för att hjälpa patienten med helheten och hur de olika problemen hänger samman.”

”Kunde läkaren ha tänkt: ’Vad får den här personen – med så många kroppsliga besvär – att säga att problemen är psykiska? Vad har han varit med om som får honom att säga så? Borde han få berätta om sina minnen?’”