Biografier

När jag är tolv år gammal, väcks jag av min syster som gråtande säger att hon ringt ambulansen. I tvättstugan är golvet rött av blod. Vad har hänt? Har min pappa försökt ta sitt liv? Vad är egentligen sant?

En självupplevd historia om familjehemligheter och vilka konsekvenser det får. Tankarna om mäns och kvinnors roller ändras i takt med att små pusselbitar av sanningen tillkommer.

Det är en berättelse om hopp och mod att konfrontera omedvetna rädslor och drivkraften bakom våra livsval. Det är en berättelse om att bryta tystnadens bojor och att hitta frigörande kraft i sanningen.

I denna bok följer vi Elenora från hennes barndom till att hon närmar sig 30. Med en pappa som är alkoholist växer hon upp med en komplicerad familjedynamik. När han är nykter kan han vara snäll och rolig, men när han är full är hon rädd för honom. Med två yngre syskon känner hon press på att skydda dem, men hur ska hon skydda när hon själv är ett barn?

När föräldrarna skilt sig, börjar de våldsamma hoten eskalera. I ett telefonsamtal med Elenora på nyårsafton
hotar han med att skära halsen av hennes mamma. Vi får följa Elenoras tuffa uppväxt där hon försöker göra sitt bästa och kämpar för att ta vara på när pappan är nykter och snäll, men tillfällena är få och korta.

Det är en rörande berättelse om beroendeproblematik, komplicerade familjerelationer och destruktiva förhållanden.

En skarp signal på telefonen och hela världen rasade. Sannas pappa hade åter utsatt barn för det vidrigaste brott man kan tänka sig.

Hanna Nilsson var intagen på Hospitalet i Västervik 1922–1927, Hospitalet i Lund (Sankt Lars) 1927–1932 samt på Sankta Maria i Helsingborg 1932–1974. Hon led av schizofreni och tillbringade 50 år av sitt liv på mentalsjukhus.Under tiden i Västervik var hon periodvis ganska frisk och hoppades på att bli utskriven. Det blev hon inte.

Under långa perioder var hon aktiv som sömmerska och gjorde bland annat arbeten till läkarfruarna. Hon var utbildad sömmerska från slöjdskolan i Önnestad.

I Lund och Helsingborg fick hon prova på de flesta behandlingsmetoder. Det verkar dock som hon slapp lobotomin.

Boken skildrar mentalvården och dess behandlingsmetoder från 1922 fram till 1974. Den ger också en samtidsskildring om en arbetarfamiljs, sonen Eriks, liv under samma period.

Jag kommer att förlora min yngsta son ännu en gång. Hur kunde han göra så här, börja knarka igen efter bara två veckor i frihet? Han som hade hela livet framför sig. Han skulle ju vara hemma hos mig nu. Jag har gjort allt jag kan, men han har ändå gett upp nu och fallit tillbaka i sitt destruktiva liv. Jag är slut som mamma. Jag är slut som människa. Drogerna har tagit tillbaka min son. Min älskade son. Det här är inget som en förälder ska behöva vara med om, men som jag på något konstigt vis ändå tvingades in i. Hur kunde vi hamna här egentligen?

Pappa är i alla fall nykter är en roman om hur livet kan ödeläggas när socialtjänsten väljer att endast lyssna till den ena föräldern och svartmålar den andra. Om hur barnen är de som får betala priset när de vuxnas behov prioriteras.

Det är bara lite hjärntumör handlar om en person, vars liv plötsligt kastas in i en virvelvind av förändringar. En chockerande diagnos avslöjar att hon har burit på en hjärntumör i över åtta år. Läkaren insisterar även på att hon har epilepsi, men hon vägrar acceptera detta faktum. Trots obehagliga upplevelser av ordlöshet har hon svårt att tro att epilepsi är en del av hennes verklighet.

Har man som jag i späd ålder blivit välsignad av kosmonauten Jurij Gagarin, kommunismens hjälte, kan man inte bli mycket annat än en nyttig idiot.

Vad gör kontexten med oss människor? Hur formar den oss som individer? Författaren, själv andra generationens flyktingbarn efter andra världskriget och Tysklands fall, reser till Berlin och utforskar stadens historia. Först som barn, sedan som pappa till två barn.

I ”En PR-konsults bekännelser” öppnar Carl-Johan Wachtmeister upp dörren till sina mest spännande, lärorika och underhållande erfarenheter.