En svunnen tid blir aldrig en försvunnen tid av Barbro Midbjer

Jag har velat framhålla särskilt den äldre generationens alla tålmodiga strävanden både för brödfödan och för bygden, sjön, skogen och för sammanhållningen. En kort berättelse i nutid: En polsk ung man kom sakta dragandes på sin cykel in i byn. Han hade fått punktering. Hjalmar hämtade en gammal stadig militärcykel som han hade hemma i en bod. Gustav Hansson som råkade vara hemma i byn gav honom öl att dricka för den fortsatta färden, samt till-tugg. Han skulle cykla långt för att nå sitt hemland. Laila Persson bjöd på bullar och matsäck, samt bjöd in honom till sitt hem på middag innan han cyklade vidare på en ny cykel med stadiga däck. Detta tyckte jag var storstilat när jag hörde det. Barbro