En Tragisk Illusion av Nina Vainionpää Häyrinen

”Jag tyckte jag hörde Mathildas röst, hon sa gör det inte. Det var så likt henne, jag kan inte förstå att det är ett år sedan jag hörde hennes röst. Jag saknar henne så. Jag känner mig som en halv själ, en halv person med ett halvt hjärta. Hon var ju trotts allt min tvilling, mer än bara min syster, min bästa vän. Jag kan fortfarande inte förstå att hon inte finns här vid min sida... Vill egentligen bara vara inne på mitt rum, bara ligga i min säng. Där det är tryggt och bra, där ingen kan nå mig. Där jag kan få vara ifred. Jag vill må bra igen, men jag har ingen energi kvar i kroppen, allt känns hopplöst. ”