Hårklut Horklut, döda flickors drömmar av Bo Karlberg

Hårklut Horklut är ett drama i fem akter, och utspelas under sjuttio år, med början på 1870-talet i ett torp på gränsåsen mellan Halland och Skåne.
Berättelsen är ett relationsdrama mellan människor, som på olika sätt inflätas i varandras livsöden. Den centrala huvudpersonen är Tilda, en stark kvinna vars liv man följer fram till sista andetaget, bara en kort tid efter att hon fått vetskap om den stora och skrämmande hemligheten.
Tildas, och hennes medspelares, brottningsmatcher med livet, inramas av stora skeenden i Sverige och utomlands. Man kommer nära den enkla människans känslor inför den snabba tekniska utvecklingen, och den framväxande arbetar och kvinnorörelsen. Tidens tankar och värderingar, som även slog rot hos arbetare och tjänstehjon, bidrog till att bygga grunden för både storkrig och rasismens värsta uttrycksformer.
I många människors sinnevärld fanns den kristna bilden av det yttersta goda: himmelriket. Är det först på den platsen som vi klarar uppgiften att vara helgjutet goda människor, även om vi hunnit bli änglar?
Romanens titel syftar på hur svenska kvinnor i äldre tider indelades i tre kategorier: ungmör med god sedlighet fick visa håret, ärbara hustrur bar hårklut, medan kvinnor som ej motstått ´köttets frestelser´ före äktenskap, tvingades bära en särskild så kallad horklut.

Bo Karlberg, född 1942, debuterar som romanförfattare med denna spännande och omskakande, men också kärleksfulla och humoristiska berättelse. Som ung ingenjör och sedermera konverterad till humaniora, leddes han vidare till yrken inom journalistik, kultur, pedagogik och ledarskapsutveckling. Både yrkesmässigt och i den privata livsvandringens labyrinter, förflyttades han åtskilliga gånger både inom Sverige och till fjärran internationella miljöer. Skattkistan, fylld med mänskliga möten som ett nyfiket liv har skänkt, tillsammans med avslöjande urkunder i landsarkiv och personlig släktforskning, vill Bo öppna med denna berättelse. Hans djupa intresse för historia, förenas här med kärleksfull relation till romanens många figurer. Särskilt till Tilda, hans egen mormor.