Den schizofrene

Harry kämpar för att hålla sina psykiska besvär under kontroll. Han har insett att det tillstånd han befinner sig i inte är någon sjukdom i medicinsk mening. Han har rest till Kreta. Där försöker han få ordning på sina anteckningar, allt det han försökt skriva om, men han har svårt att komma i gång.Samtidigt sugs han mot döden, han har mer eller mindre gett upp och är inställd på att försvinna ute på havet. Han vill dock först göra upp med den militarism som varit hans stöd, den disciplin som är nödvändig om man ska ta sig igenom ett liv som hans. Han vandrar över ett slagfält och förstår till sin förskräckelse att han kanske skulle ha trivts tillsammans med de tyska luftburna trupperna våren 1941, när Kreta invaderades. Och han dras mer och mer mot självmordet, möjligen en klen lösning på livsproblematiken, ingenting annat tycks dock återstå. Men han har svårt att bestämma sig …Lars Thoris har tidigare skrivit om denne Harry, i den mer eller mindre självbiografiska berättelsen Glasväggen, som gavs ut 2007 och finns att låna på biblioteket.