redaktörens tips

Redaktörens skrivtips

Alla som har skrivit ett manus till en bok vet hur svårt det är och hur mycket arbete och tid man behöver lägga ner. Och det finns även en uppsjö av skrivregler och stilgrepp att förhålla sig till och det är lätt att därför hamna i de klassiska fallgroparna. Därför har vi bett en av våra redaktörer att lista hennes bästa tips för att få sitt bokmanus så bra som möjligt.

Tips 1: Betydelsen av Bra Början

Man måste fånga läsaren redan från första boksidan - annars är risken att hen väljer bort att läsa vidare. Anslag som fungerar väl är exempelvis: Gåta, tidspress, 'ond bråd död' eller att börja mitt i en fartfylld händelse.

Tips 2: Gestalta mera!

Att följa inre tankar och känslor med beskrivningar blir gärna enformigt och tråkigt. Försök att "gestalta mera" som i en film, där allt som händer förmedlas via miljöer, kroppsspråk, mimik och dialoger.

Tips 3: Upprepningar = bromsklossar

Försäkra dig om att du inte använder samma ord och begrepp som är placerade i närheten av varandra. Finn synonymer, variera ditt språk och framför allt rensa bort allt som sägs flera gånger.

Tips 4: Max tre perspektiv

Perspektiv betyder att läsaren följer handlingen genom en person, såsom att hen hade en filmkamera och mikrofon i pannan. En bra regel är att inte använda mer än tre perspektiv i en story - risken är annars att det upplevs "rörigt" för läsaren.

Tips 5: Styckemarkeringar

Den mest vanligt förekommande styckemarkeringarna i prosa är radbrytning som alltid följs av Indrag, dvs. texten får inte hela vägen ut till högermarginalen och nästkommande rads text börjar en bit in, ca fem mm. Titta gärna i en roman i bokhyllan så ser du strukturen.
    När det krävs en mer markant markering (ex. vid tidshopp, rumslig förflyttning eller byte av perspektiv) nyttjar man en så kallad blankrad, dvs. att en rad är helt tom. Efter en blankrad ska det inte vara ett Indrag.
    Indrag skall aldrig skapas med mellanslagstangenten – då uppstår problem vid konverteringen till layout-programmet – utan ska formateras.

Tips 6: Markering repliker och struktur

Anföringstecken markerar både början och slut på replik. Ex. ”Jag hör inte vad du säger.” Vid fristående replik skall alltså punkt sättas ut före sista anföringstecknet.
    Ofta står det också angivet VEM som säger vad. Ex. ”Jag hör inte vad du säger”, sa Greta. Om repliken avslutas med en osynlig punkt ska det vara ett kommatecken efter det sista anföringstecknet.
    MEN om repliken avslutas med frågetecken eller utropstecken ska det INTE vara ett komma. Ex. ”Jag hör inte vad du säger!” sa Greta.

Detsamma gäller vid nyttjande av Replikstreck:
‒ Jag hör inte vad du säger.
‒ Jag hör inte vad du säger, sa Greta
‒ Jag hör inte vad du säger! sa Greta

Tips 7: Dialogstruktur

Vid användning av replikstreck SKALL det alltid vara ny rad och ett indrag, också vid enstaka uttalanden.
    När man använder anföringstecken gäller detta endast vid dialog, och anger då växelvisa repliker. (Om samma person säger två repliker i följd, skall det alltså INTE vara ny rad och indrag. Och en enstaka replik kan fortlöpa i brödtexten utan radbrytning.)
    Rekommendationen är att undvika omständliga beskrivningar mellan repliker i en dialog, vilket kan upplevas rörigt då läsaren får svårare att avgöra vem som säger vad.

Tips 8: Personligt kontra privat

Det finns en fin skiljelinje mellan en personligt förmedlad story och en som känns mer privat. Det personliga är också allmängiltigt och slår an en sträng hos en oberoende läsare – medan det privata tenderar att ”stänga ute” obehöriga.
    Försök därför att undvika detaljerade beskrivningar tagna ur verkligheten, såsom dagboksanteckningar, och fokusera mer på att förmedla en känsla som fler kan känna igen sig i.
    En lektör kan hjälpa till att finna dina ”darlings” som kanske inte är av större intresse för en bredare målgrupp.

Tips 9: Storleken på en text …?

Många undrar hur omfattande en roman ska vara och svaret är att det finns inget exakt svar. En bra text kan dock kokas ned så långt som till en kärnfull dikt ‒ en undre gräns finns egentligen inte.
    En traditionell roman bör dock inte vara längre än 100 000 ord. När ett manus är längre än så beror det oftast på alltför detaljerade beskrivningar eller att vissa saker sägs flera gånger på olika sätt. Båda dessa företeelser leder till att läsningen tenderar att bli tung och litet tråkig.
    För att finna balansen bör man anlita en erfaren lektör som har öga för vad som kan strykas utan att storyn förvanskas eller blir tandlös.

Ifall du behöver extra hjälp med ditt manus så kan du även anlita en av våra redaktörer genom att beställa vår Redaktörstjänst