En stormaktsdröm

En ny bok om stockholms slott – kanden ha någon funktion att fylla? Är inte alltväsentligt redan sagt om den svenska kungaborgen?Är inte dess byggnadshistoria grundligtutredd och arkitektens, Nicodemus Tessin d.y:s, förebilderi italiensk och fransk renässans- och barockarkitekturutforskade in i minsta detalj? I stort sett ärdet säkert så och ändå kan Anna-Stina Gröndahl visaatt viktiga fragor hittills knappast rests och att närliggandeaspekter inte beaktats av forskningen. Det gällerframför allt frågorna kring den idévärld som präglatslottets utformning och dekoration. Forskningenhar av tradition varit inriktat på de internationellaperspektiven i slottets arkitektur. De uppenbara ochnära stilistiska och typologiska förbindelserna medromersk 15- och 1600-talsarkitektur och med LudvigXIV:s Versailles ger Stockholms slott en särställning inordeuropas barockarkitektur. Det är främst dessaförbindelser som har fångat forskarnas intresse ochsom också givit slottet dess arkitekturhistoriska prestige.Samtidigt har Tessins metod att fritt kombinerautländska förlagor paradoxalt nog förlett mångabedömare att betrakta honom som en osjälvständigepigon utan egen konstnärlig skaparkraft. Den uppfattningendelas väl inte av många idag men benägenhetenatt uteslutande se Tessins arkitektur i ljuset avhans italienska och franska lärdomar har stått sig.Anna-Stina Gröndahl angriper uppgiften från ettannat håll. Hon försöker utröna vilket helhetsprogramsom kan tänkas ligga till grund för slottsbyggnadenoch hur det kommer till uttryck i dess arkitekturoch bildutsmyckning. För att göra det tar honmed läsaren på en rundresa i den europeiska idé- ochkonsthistorien samtidigt som hon redovisar de konkretaproblem och äldre projekt som Tessin måste tahänsyn till när han planerade det nya slottet och dessnärmaste omgivningar. En central tanke i hennesframställning är, att det nya slottets program inte barabör sökas inom den internationella representationsarkitekturensramar, utan att stormaktstidens starkaintresse för den nordiska forntiden och den viktigaroll den spelade i den politiska propagandan rimligtvisockså kommer till uttryck i kungaborgen. Kunnigtoch uppslagsrikt redogör hon för de centrala myternaoch motiven och deras roll i stormaktstidens idévärld.Ett kronvittne i sammanhanget är naturligtvis OlofRudbeck, som i Atlantikan på skenbart vetenskapliggrund ville bevisa, att mytens Atlantis inte alls sjunkiti havets djup utan i själva verket var Sverige. Det gavfosterlandet rang och värdighet av att vara kulturensvagga – den grekiska och romerska antikens kultur vari det perspektivet en avläggare av den nordiska! Enpoäng med Rudbecks teori var, att den romerska antikenskonst och myter, som allt sedan renässansenpräglade den europeiska konsten och som ingenrepresentationskonst klarade sig utan, kunde ges en”nordisk” tolkning. Tyvärr vet man inte vad Tessintänkte om Rudbecks storvulna historieskrivning, kanske var han i likhet med Erik Dalbergh skeptisk.Säkert är emellertid, att han kände till honom ochhade ett exemplar av Atlantikan i sin ägo. Det är likasåtroligt, att han kommit i kontakt med Rudbeckunder sin studietid i Uppsala, där Rudbeck verkadesom professor och även undervisade i byggnadslära.Oberoende av Tessins inställning till Rudbecks teorierär det mot bakgrunden av det starka intresset förden nordiska forntiden i 1600-talets Sverige befogatatt fråga sig vilken roll denna idé- och motivvärld kanha spelat i Tessins konception av den svenska kungaborgen.Poängen med Anna-Stina Gröndahls framställningär, att hon på ett både tankeväckande och uppslagsriktsätt kan göra denna infallsvinkel fruktbar på fleraplan. När hon visar, att den inre borggårdens proportionerkan förklaras av att de bygger på pentagonensom geometrisk figur och att den i sin tur, som pentagramm,kan associera till polstjärnan – den svenskasymbolen per préférence – öppnar hon blicken förhur sambanden mellan symboliskt tänkande och arkitektonisktskapande kan se ut. Intresseväckande ochcentralt för hela undersökningen är också hennesresonemang kring tornet Tre Kronor. Hur kundeTessin övertyga rådet om nödvändigheten att undanröjaresterna av denna viktiga symbol, i stället för attbygga upp det igen? Räckte det verkligen med atthävda, att ett torn inte var förenligt med den modernaarkitekturens estetik?Här är inte platsen att ta bort spänningen för läsarenoch avslöja vilka svar Anna-Stina Gröndahl föreslårpå den frågan eller på de många andra problemhon dryftar. Hennes bok är ett både välskrivet, originelltoch kunskapsrikt arbete som förtjänar mångaläsare och som den framtida forskningen kring dettessinska slottet inte kan förbigå.Lars-Olof Larsson