Författarintervju med Tom Sörhannus om Det bara händer – En ensam vandrares dagbok i levnadskonst och lekfullhet

Berätta om din bok!

Boken är baserad på bloggen FramStegen (framstegen.net) där jag i allmänhet skriver flera gånger per vecka. I boken har jag samlat de bloggtexter jag skrev under fjolåret, 2015. I bokform blir texterna mer lättillgängliga än på bloggen. Det är ganska korta texter, och jag har beskrivit dem som betraktelser ur verkligheten. Det handlar mycket om livet i stort, och livet är stort.

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Jag har länge lekt med idén om att samla texterna i en bok, och också fått frågan av någon bloggläsare om jag kunde göra det. Jag har bloggat i många år, och på den här bloggen sedan 2011. Den fick egentligen fart då jag samma år gjorde en långvandring som man kunde följa på bloggen. Vandringen skulle gå från Närpes i Finland till Gibraltar i sydligaste Europa, och jag kom till gränsen mellan Tyskland och Frankrike då jag beslöt mig för att dela upp den i etapper. Kanske blir det att fortsätta en dag. Efter vandringen har bloggen bara fortsatt leva sitt liv. Idén att göra den till en bok har sedan växt fram.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Jag vet inte riktigt, det är något som bara kommer naturligt. Jag ser det som en form av konstnärskap, och som ett sätt för livet att uttrycka sig genom mig. Samtidigt är det också en form av underhållning. Ibland är det någon situation eller händelse som triggar igång skrivandet, ibland bara skönheten i den här stunden som är. För det mesta kommer texterna bara någonstans ifrån, och jag upplever mig som en förmedlare av dem. Ibland har det varit tyst några dagar och inte funnits något att skriva och jag har tänkt att det kanske är lika bra att lägga ner bloggen, men då plötsligt dyker en text upp.

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?

Jag har hållit på med skrivande i 12-13 år, mest journalistiskt, och gav dessutom ut fyra böcker helt på egen hand i mitten på 2000-talet. Så det är inget helt nytt. Men det här är den första bok jag ger ut i en större omfattning, ”på riktigt” om man säger så, och på något sätt känner jag att jag har kommit hem i mitt skrivande nu. När jag i tiderna började skriva var nog omgivningen, och framförallt jag själv, överraskad. För jag hade inte varit ett dugg intresserad av skrivande tidigare, och i skolan var uppsatsskrivning något av det värsta jag visste.

Skriver du på något nytt nu?

Ja, jag fortsätter skriva på bloggen så fort en text kommer och ber om att bli skriven, för det mesta några gånger per vecka. Så dyker det allt emellanåt också upp någon annan typ av text som kan bli till en insändare eller debattartikel i en tidning.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Lyssna gärna till tips och råd, men var medveten om att det i slutändan är din egen röst du måste lita på och din egen väg du behöver hitta. Därför att varje författare är unik, liksom varenda bok är en unik skapelse. Sedan beror det också på vilken typ av bok man skriver. Men alldeles oavsett vad man skriver tror jag det är viktigt att man inte glömmer bort sig själv, för på något sätt är en författare alltid en del av sin bok. En bok som inte på något sätt bär sin författares själ blir mer eller mindre meningslös. Det gäller även faktaböcker och dylikt. Det finns alltid en orsak till att man skriver det man skriver, och den orsaken finns hos en själv. Så att ha kontakt med sig själv och veta varför man skriver är viktigt. Det är i alla fall min upplevelse av skrivande och böcker, och livet i allmänhet.

Varför ska man läsa din bok?

Det finns säkert lika många orsaker till att läsa den som det finns läsare av den, men sådär allmänt; Kanske för att man vill se saker och ting ur ett annat perspektiv än det allmänna. Kanske för att man vill koppla av en stund och låta sig underhållas. Texterna är relativt korta och för det mesta ganska tidlösa så det är en bok man kan ta upp och läsa i om man bara har en stund över, och det är en bok man kan återkomma till om igen. Själv har jag läst texterna igen flera gånger under sammanställningen av dem, och hittar alltid något nytt. Så även om ingen annan finner nöje i den är det i alla fall en bok jag själv har behållning av.

Vad gör du när du inte skriver?

Jag går gärna ut och vandrar, i naturen men också i städer. Jag gillar att uppleva saker och ting till fots, och överlag att resa och uppleva. Och jag försöker lära mig att bara vara, och att iaktta och studera saker och ting precis som de är, här och nu. Fotboll är också något som ligger mig varmt om hjärtat, som fenomen för att det speglar så mycket av det mänskliga, med hela spektret av känslor och det psykologiska, allvaret och det lekfulla.

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Jag vill ju naturligtvis att alla ska läsa den, men å andra sidan vet jag att vi har olika tycke och smak när det gäller litteratur liksom då det gäller mat och mode och allt möjligt annat. Man kan gå in på bloggen (framstegen.net) och kolla på de nyaste texterna eller gå bakåt i tiden och utforska. Finns det något som klickar hos en och som väcker ens nyfikenhet kan man gå vidare och läsa boken. Sedan ger boken också texterna en annan dimension än vad bloggen ger. Det kanske underlättar om man har öppna sinnen och en glimt i ögonvrån, för som undertiteln säger kretsar det hela kring levnadskonst och lekfullhet.

One response to “Det bara händer – En ensam vandrares dagbok i levnadskonst och lekfullhet av Tom Sörhannus

Comments are closed.