Författarintervju med Helena Reje om Det hon aldrig sa

Berätta om din bok!

Boken handlar om min relation till min mamma. Vår tid tillsammans med varandra, med mina syskon och pappa. Och hur jag letar efter svaren till varför hon en dag lämnade oss – för all framtid! Hon gick ifrån oss tillsynes lika enkelt som om hon hade gått ut genom dörren. Och hon gjorde det lika oväntat som om det var jag själv som hade gjort detsamma.

Att skriva har hjälpt mig medan jag har sökt mina svar. Besvara frågan, varför? Texterna har funnits där när jag har försökt att förstå det som först tedde sig obegripligt. Efter en evinnerlig insats av engagemang och med tid landade jag tillslut i någon slags märklig logik. Det var också under vägens gång som jag förstod att det fanns ett innehåll i den här berättelsen, värd att berätta för flera.

Hur kom boken till?

I och med att min berättelse är egenupplevd, växte den fram naturligt ur det trauma, min mammas bortgång, som gav upphov till den. Jag har lyft på stenar, samlat pusselbitar, hanterat känslor och besökt inre rum. Jag har lärt känna den psykiska ohälsan. En av vår tids vanligaste folksjukdomar. Men som det fortfarande talas alldeles för lite om, och dessutom ofta felaktigt. Tack vare att jag skrev under tiden som jag sökte svaren, delar jag med mig till läsaren av de erfarenheter som jag själv fick på vägen. Kunskaper som jag personligen inte hade en aning om tidigare. Tyvärr.

För mig skulle det idag förmodligen bli omöjligt att skriva om samma bok igen. Dels för att de känslor som jag var i då, är så starka att jag tror att det endast kan beskrivas korrekt när man befinner sig i dem. Och dels för att jag delvis är en annan person idag, formad av livet. Jag kan inte skaka fram den där något naiva och förskonade versionen av mig själv igen. För hon finns helt enkelt inte längre kvar.

Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Både och. Jag kände tidigt att jag ville och behövde skriva för att hantera och förstå min situation. Där både min yttre och inre värld kläddes med ord. Under resans gång trädde en berättelse fram för mig som, och ja den liknade mer och mer, just en bok.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Jag har alltid varit en skrivande person, och skriver om olika saker, i olika situationer och i varierade sinnesstämningar. Och det är mycket som inspirerar mig, vänner, filmer, böcker, texter, djur och natur. Genom min uppväxt har jag känt det som att jag ständigt skriver krönikor om min omgivning, om så bara i mitt huvud. Men jag gillar helt enkelt att beskriva min tillvaro i ord.

Skriver du på något nytt nu?

Jag har lite artiklar på gång. Och så har jag skrivit ner några stycken synopsis för en ny bok, där jag försöker känna efter vilken idé jag vill gå vidare med. Den här nästkommande gången blir inte självupplevd utan mer fiktiv. Men att fortsätta hålla kvar relationen mellan människor och dess yttre och inre världar är något jag gärna vill fortsätta med.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Skriv, skriv, skriv. Jag har säkert skrivit en fem gånger så fet bok som det blev nu, haha. Jag har låtit händerna gå över tangenterna. Skrivit massor och sedan skalat ner. Försökt att finna berättelsen ibland alla sidorna. Och därefter tänkt, vad hör till, vad hör inte till? Jag funderar nog överlag mycket, när jag springer, åker bil, är i stallet. Men jag tror också mycket av kreativiteten skapas i själva hantverket. I alla fall är det så för mig. Jag måste komma till läget att verkligen ”göra”, det är så jag får det mesta gjort.

Varför ska man läsa din bok?

Den tar upp en viktig samhällsfråga, den utbredda psykiska ohälsan. Synliggör, dementerar och förklarar. Till viss del är den lite av en faktabok, även om den långt ifrån kommer bli läst som sådan. Romanformen gör den förmodligen mer lättläst, och det faktum att det är en true story ger den förhoppningsvis dignitet. Jag tycker även att den hanterar lycka, sorg, barndom, vuxentid. Förhoppningsvis kan många känna igen sig i någon av de olika tankarna som synliggörs. Även om man inte alltid har upplevt dem exakt, så kanske i en annan situation, från en annan synvinkel eller på ett annat men samtidigt besläktat sätt.

Vad gör du när du inte skriver?

Jag jobbar numera med hästar på heltid, så en stor del av mina dagar rider jag. Anordnar olika sorters av inspirerande hästanknutna evenemang. Föreläser lite. Och så är jag med familjen.

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Svårt att säga någon speciell målgrupp. Alla har sin historia, olika erfarenheter och sina olika personligheter som kommer spela in när de tar till sig innehållet. Men klart är i alla fall, att alla som läser min berättelse och berörs av den, kommer att kännas oerhört betydelsefulla för mig!

Kommentera