Författarintervju med Håkan Österberg om Hospitalet

Berätta om din bok!
Hospitalet handlar om livet på ett Mentalsjukhus i början av 1960-talet. Jag arbetade som vikarie på S:ta Gertruds sjukhus i Västervik på somrarna när jag var ledig från studierna. I boken beskrivs de olika rutiner och behandlingar som förekom på sjukhuset. Även porträtteras en del intagna och de som arbetar på de olika avdelningarna. I boken beskrivs även livet utanför sjukhuset. Vid den här tiden var jag 19 år och det fanns mycket som lockade. Det var en tid när man ville pröva det mesta som fanns till buds, både det som var tillåtet och i någon mån det som var förbjudet.
Hur kom boken till?
Jag har nog alltid gillat att skriva. Svenska var ett av mina favoritämnen i skolan. Under min yrkesverksamma tid har jag skrivit mängder med olika texter, men mest sådant som haft med yrket att göra. Jag har större delen av mitt vuxna liv arbetat med utbildningsverksamhet. När jag gick i pension skrev jag en hel del som bara hamnade i den berömda byrålådan. Jag glömde aldrig tiden på sjukhuset och när sjukhuset firade 100 år ville jag skriva något om sjukhuset.
Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
Det var en färdig idé från början, men mycket förändrades under skrivprocessen. Från början såg jag det mer som en historisk beskrivning, men beslöt senare att skriva i romanform. Eftersom vissa delar av berättelsen innehåller dokumentära inslag blev det slutligen en dokumentärroman.
Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Allt! Jag har under många år skrivit mängder med insändare och debattartiklar. Oftast är det något som jag reagerat på, orättvisor, politiska beslut och annat som drabbar främst de som har det sämst och har små möjligheter att göra sin röst hörd. Att jag skriver om detta beror ofta på att många journalister, med några undantag enligt min mening, är alldeles för flata när det gäller att bevaka de som har makten i samhället.
Skriver du på något nytt nu?
Ja, jag skriver på en roman som till viss del anknyter till den bok jag nyss avslutat. Det är ingen uppföljare, men de som läst Hospitalet kommer att känna igen en del av karaktärerna. Den utspelas till stor del på Gotland och till viss del även Baltikum.
Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
Börja med att skriva om det som du känner för! Vad det är har ingen betydelse, det viktigaste är att det handlar om din egen upplevelse och känsla. Det är dina egna erfarenheter som styr ditt skrivande. Man kan hitta på olika saker, men till slut måste du gå till dig själv och söka svaren.
Varför ska man läsa din bok?
Den psykiatriska vården är lika aktuell i dag som den var för snart sextio år sedan. Skillnaden är att idag finns inga psykiatriska sjukhus. De försvann i och med den psykiatrireform som riksdagen beslutade 1994 och genomförde 1995. Patienterna skrevs ut till samhället och lämnades åt sitt öde. Jag påstår inte att det var bättre förr, men nu finns å andra sidan i stort sätt ingenting! Den här boken ger läsaren en inblick i hur det var en gång när den psykiatriska vården var en statlig angelägenhet.
Vad gör du när du inte skriver?
Jag tränar på ett gym tre dagar i veckan och jag umgås med min fru och mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Jag läser det mesta och tittar på TV om det är något att titta på. Programmen idag handlar mest om matlagning och tävlingar av olika slag. Saknar Lars Molin, drama som handlar om olika företeelser i vårt samhälle, då som nu!
Vilka vill du helst ska läsa din bok?
Helst alla tänkbara bokläsare förstås. Men det vore trevligt om den lästes av de som inte har upplevt den tid som boken beskriver. Andra kanske läser den med ett igenkännande i någon mån.