Intervju med Thomaz Ransmyr

Boktitel: Vill Du Bära Min Kofta?

Berätta om din bok!
Jag har skrivit dikter sen jag var i början av tonåren, med drömmen om att en gång på publicera en egen diktsamling. Nu är den här, och jag hoppas folk köper och läser den då det skulle betyda mycket för mej. Jag har alltid skrivit med syftet att dela med mej. Titeln anspelar på att dela med sej av nåt som är tungt och lite stickigt, men också varmt och skyddande.
 
Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
 
Några gånger har jag satt ihop diktsamlingar som jag skänkt mina vänner, men det är endast några få alster som nått vidare förbi det stadiet. Nu fick jag pengar efter min mammas bortgång, och kände att dessa speciella pengar inte bara skulle gå åt till att betala skulder och utgifter, utan även till att uppfylla en dröm – för det hade min mamma velat. Så tack mamma, nu har en av mina drömmar gått i uppfyllelse, jag har äntligen fått chansen att ge ut min alldeles egen diktbok!
 
 
 
Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
 
Det har varit en räddning att skriva. Jag har skrivit för att orka leva, för att överleva. Jag har aldrig varit rädd för att visa både livets framsidor och avigsidor, vilket skrämmer bort en del men inspirerar många andra. Särskilt för en man är det ju tabu att uttrycka känslor i dissikerande ord – det är dags att riva den muren nu tycker jag. Den har stått i min väg alldeles för länge!
 
 
 
Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?
 
Många verkar uppriktigt förvånade, trots att jag tidigare publicerats i olika böcker, samt har gett ut skivor där jag komponerat den mesta musiken själv. Jag hoppas få höra av dom som köper boken med respons och uppbackning. Och den som köper boken kan få en gratis skiva där jag talat in många av bokens alster, instruktioner för det finns i början av boken.
 
 
 
Skriver du på något nytt nu?
Jag har under några sorgfyllda år fört en internetdagbok kring mina föräldrars död som hundratals människor reagerat på, och tanken är att bearbeta texterna till en bok. Många av dom som hört av sej har känt att jag sätter ord även för dom – antingen ord som dom inte själva finner eller ord som dom själva inte orkar formulera. Jag har fått hundratals mejl från människor som känt sej träffade av mina texter och det betyder oerhört mycket för mej. Om mina texter kan hjälpa andra människor i deras liv är det en ynnest. Jag delar så gärna med mej om jag kan. Andra får så gärna bära min kofta.
 
 
Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
 
 
Gör det! Livet är kort. Jag har själv väntat alldeles för länge. Man kan aldrig ta morgondagen för given, så gör det du vill få gjort i livet nu.
 
 
Varför ska man läsa din bok?
 
 
För att känna igen sej i både desperation, tröst, mörker och galghumor. För att omhulda livets alla sidor, svåra som vackra.
 
 
Vad gör du när du inte skriver?
 
Jag sjunger, jämt och ständigt. Både inomhus och utomhus, både kasst och fantastiskt. Just nu pågår inspelningarna av mitt andra soloalbum, och den här gången kommer jag verkligen få visa vad jag går för som sångare!
 
 
Vilka vill du helst ska läsa din bok?
 
Släkt och vänner, och deras släkt och vänner. Och alla som söker nån som kan tala för dom när dom själva inte finner orden för det dom bär inom sej.