Författarintervju med Holger Romander om Såvitt jag minns

Författarintervju Holger Romander

Den här boken innehåller något så unikt som en 97-årings memoarer. Jag har minnen från 94 år. Därför har jag en hel del att berätta om mig själv och om världen omkring mig.

Vad som gör boken värd att läsa är att jag har arbetat på de beslutande myndigheterna. Jag började som domare men har huvudsakligen arbetat utanför domstolsväsendet i riksdagen, regeringskansliet, kriminalvården och framför allt som riksåklagare och rikspolischef under sammanlagt 22 år. Jag kan därför avslöja en del som inte varit allmänt känt förut, särskilt rörande mordet på Olof Palme och Stig Berglings rymning. Skildringen av min barndom och akademiska studier visar vad det är för människa som har anförtrotts de höga befattningarna.

Tanken på att skriva de här memoarerna väcktes för ett och ett halvt år sedan när jag inte längre stod ut med tristess och sysslolöshet. Men det har också funnits ett annat inslag.  Ända sedan jag vid 75 års ålder slutade arbeta har jag haft en lite pinsam känsla av att ha en tjänsteplikt att publicera sådant som annars skulle försvinna i glömska.

Som framgår av titeln på boken skriver jag om sådant som jag kommer ihåg. Jag har aldrig fört dagbok och under arbetet med boken har jag inte haft tillgång till något skriftligt material till stöd. Minnen kan vara en bräcklig grund om man vill  ta reda på vad som har hänt i det förgångna. Därför har jag varit starkt självkritisk och inte tagit med något som jag har hyst minsta tvekan om att jag minns rätt.

Boken är inte skriven för en begränsad läsekrets. Den är lättläst och kan med behållning läsas av vem som helst, men bör vara särskilt intressant för jurister, poliser, kriminalvårdare och flygare, det sistnämnda därför att boken innehåller ganska mycket flyghistoria.

Någon ny bok blir det inte. Jag får återgå till att lösa problem i tidningen och läsa böcker.

 

Lidingö september 2018

Holger Romander