Berätta om din bok

Bröstcancer är en vanlig sjukdom med många varianter och behandlingen blir alltmer individuell. Det kan då vara svårt att som  medicinskt mindre kunnig hålla sig informerad och vara delaktig i vården.

Boken tar upp alla faser i behandlingskedjan liksom en hel del fakta som är bra att veta men som inte direkt kan kopplas till någon bestämd del av behandlingen, t ex sjukvårdens organisation, matvanor mm

Boken har en röd tråd. I varje kapitel finns rubriken ”Vad händer i kroppen” där jag på ett enkelt sätt försöker förklara medicinska fakta t ex varför cytostatika utlöser illamående och varför man oftast tappar håret. Därefter följer en rubrik ”Vad kan man göra själv” med exempel på hur man kan försöka dämpa biverkningar och må så bra som möjligt under en tuff behandling.

Titeln Ta kommandot syftar också på att en aktiv, medveten patient är en förutsättning för bästa möjliga behandlingsresultat, och omslagsbilden symboliserar också det hemska som många upplever vid en cancerdiagnos.

 

Hur kom boken till?

Jag är farmaceut och idén kom när jag själv fick bröstcancer och jag märkte hur mycket saklig information som behövs och dessutom på för en lekman lättbegripligt språk. Det är också svårt för sjukvården att tillgodose alla skiftande behov av information om inte patienten frågar För varje behandlingsfas jag själv genomgick läste jag facklitteratur och skrev ner vad jag och andra ville veta och upplevde som väsentligt. Det sakliga innehållet har sedan faktagranskats av sjukvårdspersonal.

Jag fick många positiva omdömen om den första upplagan som kom 2014. Många kommenterade att boken var ”Något att hålla i handen”. Dessa kommentarer och den enorma utveckling som skett inom cancervården på bara tre år gjorde att jag bestämde mig för att uppdatera boken och utöka den med nya behandlingsalternativ.

 

Vad får dig att skriva? Vad inspirerar dig?

Jag har alltid skrivit både privat och i arbetet som farmaceut och lärare. Anledningen har ofta varit ett sätt att strukturera mina tankar eller att försöka få andra att förstå eller lära sig något – eller bådadera. Om jag hittat ett ämne som är värt att skriva om blir halva nöjet att vrida och vända på språket, vilket inte alltid går på räls, men ger en stor tillfredsställelse när jag anser att jag lyckats.

 

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap

Alla har tyckt att det varit roligt och stöttat mig. Jag har fått en hel del beröm för mitt språk, men få anar nog hur mycket filande som ligger bakom den färdiga texten. Min första bok ”1834 - året då koleran drabbade Stockholm” fick också många positiva kommentarer då jag föreläste i ämnet, och sådant är givetvis en uppmuntran att fortsätta skriva.

 

 

Skriver du på något just nu?

Ja, en hel del tidningsartiklar, och i sommar planerar jag att börja skriva en bok om spridd bröstcancer eftersom det på det området finns ännu mindre av sakligt, lättbegripligt informationsmaterial – vilket kan bero på att behandlingen blir ännu mera individualiserad.

Eller också blir det en deckare, det vore roligt att försöka skriva skönlitteratur…

 

Har du tips till andra som vill skriva en bok?

Ja, för det första att inte ge upp när det känns motigt och tar tid. Envishet är en bra egenskap. För det andra att skriva om det man har en relation till. Det gör texten trovärdig. För mig som är historieintresserad farmaceut ligger t ex en koppling mellan medicin och historia nära till hands. Fundera också på vem du vill ska läsa boken. Olika generationer har olika sätt att uttrycka sig och olika uppfattning om vad som är rätt och fel svenska. Att anpassa sitt språk efter sina läsare är inte helt fel.

 

Varför ska man läsa din bok?

Jag är efter några års arbete inom patientföreningen övertygad om att det behövs en saklig och lättbegriplig bok om bröstcancerbehandling och hur man kan uppleva den. Det är inte lätt att hitta korrekta fakta på nätet och det är inte lätt att fråga sin doktor eller sjuksköterska om man inte vet vad som finns att fråga om. Några av mina medsystrar har uttryckt sin förvåning över att läkare berättar så mycket för mig – något som jag tror beror på att jag har kunskaper att fråga.

 

Vad gör du när du inte skriver?

Precis det som andra pensionärer gör, nämligen umgås med familj och vänner, njuta av Stockholms stora kulturutbud samt passa på att resa. Jag arbetar också inom patientföreningen i Stockholm, i första hand med information och i samarbetsgrupper med sjukvården. Det är både roligt, lärorikt och stimulerande.

 

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Personer som är berörda av en cancerdiagnos, och det innefattar både den som drabbas men också dennas familj och vänner som också hamnar i en omtumlande tillvaro. Jag hoppas också att sjukvårdspersonal har nytta av min bok inte minst på vårdcentralerna. Där behandlar man inte cancern. Däremot träffar de åtskilliga som har behandlats för bröstcancer eller står på en underhållsbehandling. Till vårdcentralerna kommer också bröstcancerpatienter men sina övriga krämpor vilka inte behandlas på de speciella bröstcancerenheterna. Då behövs de kunskaper jag vill förmedla på vårdcentralerna