Berätta om din bok?

Det är en novellsamling som har en gemensam tematisk klangbotten. Novellerna snuddar genremässigt vid gränsen till kortromanen och är en blandning av diskbänksrealism, skräck och satir. Boken belyser bl.a. orättvisor och gör det på ett udda och stundtals tragikomiskt sätt. Samhällets mallar och paragrafer skaver novellernas gestalter in på bara skinnet och ständigt visar det sig hur svårt det är för dem att utveckla sin inre potential på ett konstruktivt sätt. Vidare har jag strävat efter att lämna somliga saker öppna för olika tolkningar, det kan vara alltifrån hur novellerna slutar till hur en gestalts mentala tillstånd utvecklar sig. Hallucinerar hon eller är det verkligt, metafysik eller psykologi? Jag misstänker att jag är en smula inspirerad av gode Henry James, i synnerhet av hans mästerliga spöknovell När skruven dras åt, där en tilltagande känsla av att världen inte är som den ser ut att vara förstärks ju längre in man kommer i berättelsen.

Hur kom din bok till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Ja, hur kom boken till; måhända ur en vanvettig feberyra? Nej, kanske inte riktigt. Till somliga noveller hade jag skrivit ett synopsis medan andra växte fram succesivt under skrivprocessen. Personligen anser jag att de noveller som ficka lov att växa fram anarkistiskt blev bäst eftersom jag då följde min magkänsla från början till slut. I dem finns ingen litterär list men det innebär inte att det blir förutsägbart. Tvärtom. Det finns en inbyggd komplexitet som gör att läsaren aldrig riktigt vet hur det kommer att sluta.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Allsköns hyckleri och orättvisor. Sedan tror jag att skrivandet, åtminstone i perioder, handlar om att bearbeta saker som jag själv varit med om samt att utforska det mänskliga psyket. Jag har väl helt enkelt ett behov av att dokumentera och gestalta saker i såväl omvärlden som i min egen lilla privata sfär. Thales värld
är emellertid alltigenom fiktion.

Skriver du på något nytt?

Jo men visst gör jag det! Till och från, beroende på hur jag mår. Det är en form av deckare där mordgåtorna är sekundära. Berättarperspektiven finns hos gärningsmännen. Således är det ingen traditionell deckarroman. Jag använder mig av deckargenren för att bl.a. belysa miljöfrågor ur ett nytt och nyanserat perspektiv. Utan att slå an en pådyvlande ton. Den samiska kulturen kommer att ha en central roll i romanen. Nåväl, mer än så vill jag inte avslöja.

Har du några tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Till en början tycker jag att du ska låta bli att skriva en bok om du suktar efter att bli en champagnekändis, drömmer om att sitta i en tevesoffa och smacka fariseiskt om dig själv. Media är som bekant redan p å god väg att kväva oss till döds av narcissistiska tomteblosskändisar. Men om du av andra skäl vill skriva en bok; av ren och skär lust till exempel så har jag följande tips till dig: Kontinuitet i skrivandet; var inte borta från din berättelse mer än några dagar samt avsluta helst skrivardagarna på ett ställe som känns inspirerande. Och när du är ”helt” färdig tycker jag att du ska läsa manuset åtskilliga gånger och läs då gärna högt för dig själv. Vanka av och an som en förryckt, läs som om du står på en scen på Dramaten och vrider ur ditt hjärta likt en disktrasa. Ja, något åt det hållet i alla fall. Och däremellan kan du låta manuset gå runt till några tillförlitliga personer. Och om du ska skriva en roman, ja, då vill jag också ge de klassiska råden; Show, don´t tell samt att undvika att skapa stereotypa och ensidiga gestalter. Till syvende och sist tycker jag att det allra viktigaste är att du litar på din inre kompass, snegla inte på hur andra har gjort under själva skrivprocessen. Gå in i din värld och mejsla fram en egen unik stil.

Varför ska man läsa din bok?

Ja, säg det, kanske för att bidra med en liten slant till en fattig kyrkråtta. Nej, skämt åsido. Därför att Thales värld är både spännande, rolig och sorglig. Språket är egensinnigt. Och novellerna glöder av fantasi och visionär kraft.