Berätta om din bok!

Tyst sonat handlar om Magnolia som berättar om sin storasyster Ros bortgång för många år sen. Man får följa den unga Magnolias tankar och känslor vid själva dödsfallet, begravningen och de närmaste åren därefter. Sorgen är närvarande i varje kapitel och väcker i varje skede olika känslor hos Magnolia. Det handlar om saknad, besvikelse, orättvisa och svek. Kärleken till Ros ger henne kraft att orka bära sorgen utan att krossas under bördan. Historien binds inte vare sig i tid eller i rum, för upplevelsen av sorg är konstant. Den ändras varken med tiden eller med geografisk förflyttning. Sonaten börjar med en dröm och avslutas med en dröm, och däremellan är gränserna mellan drömmar och mardrömmar, verklighet och illusion flytande. Precis som i det verkliga livet.

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Både ja och nej!

Boken är mitt sätt att bearbeta sorgen efter min systers död och på så sätt har boken växt fram inom mig under alla år. Och nu är den " en kärleksförklaring " överförd på papper.

 

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Skrivande är ett kommunikationssätt för mig med andra människor för ämnen som berör oss alla. Och man har hela mänskligheten som publik.

Jag får inspiration av våra kännbara och verkliga liv, bekymmer, känslor, tankar, smärtor, mm.

 

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?

Min omgivning ger mig kärlek, värme, stöd, uppmuntran och ork! De får mig att känna att jag gör något betydelsefullt.

 

Varför ska man läsa din bok?

Det är en bok att läsa för den som någon gång har tänkt tanken att välja att inte leva längre. Kanske den gör att man tänker om, att man ser sig omkring en gång till och med andra ögon. Värdet av livet och påverkan på de närmaste av deras försvinnande, något som Magnolia i boken önskade att hennes syster Ros kunnat göra.

 

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Det är en bok för alla. Men kanske mest för dem som på något sätt känt smärtan efter någons försvinnande. Smärtan finns där, oavsett om den personen bara försvinner ur ens värld, mister livet, eller själv väljer att inte leva, och tomheten efter förlusten av en när och kär är densamma. Jag tror inte att anledningen till förlusten spelar så stor roll utan graden av kärlek gör att vi påverkas i olika nivån. Men sorgen, smärtan och vår oförmåga att åtgärda den är densamma.