Författarintervju med Jessica Thåström om ”Vid världens ände – en bok om psykisk ohälsa efter trauma”

Berätta om din bok!

Boken vänder sig till de som själva lider av eller är anhörig till någon med psykisk ohälsa. Den är skriven till alla dem som känner att de har fastnat och behöver den där extra knuffen.

Boken innehåller information om PTSD, Borderline och den banbrytande terapin DBT (Dialektisk Beteendeterapi). Den nuddar även vid den intima patient-och-psykolog-relationen och vikten av att kunna lita på sin terapeut.

Hur enkelt är det att vara utanför den stigmatiserade bilden av psykisk ohälsa, och när är det egentligen okej att må dåligt? Samhället har lärt oss att om du har tak över huvudet och mat på bordet och lever i en medelklassfamilj, så har du ingen rätt att må dåligt.

Borderline personlighetsstörning är en rockstjärnementalitet där känslor är uteslutande svarta eller vita.  Hjärnan har ingenting med psykisk ohälsa att göra, det är bara dina tankar. Posttraumatisk stress, en diagnos veteraner har patent på.

Stämmer detta?

Efter en stroke i tonåren, våldtäkt året därpå och boende i ett hem där psykisk ohälsa var vardag, beskriver boken allt ifrån hur svårt det är att våga tillfriskna från psykisk ohälsa, när den har frodats så pass länge, till insikter inom olika terapier. Med meningarna ”Vill jag verkligen det här? Vill jag minnas för att kunna sluta komma ihåg?” inleds den del i boken där individuella terapisessioner i traumabehandlingen Prolonged Exposure blottas.

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Boken växte fram ganska snabbt då jag skrev den under tiden som jag fortfarande gick i psykoterapi. Med tanke på mitt tidigare boksläpp då jag debuterade 2015 med Ett spegelvänt exempel så hade jag fått lite kött på benen och var mer medveten om vart Vid världens ände skulle ta vägen under arbetets gång. Till exempel visste jag från start hur boken skulle vara upplagd, och att det inte skulle bli en självbiografi. Redan från start visste jag att jag skrev den för att belysa DBT samt bryta ner den stigmatiserade bilden av bland annat PTSD. Målet med boken var från dag ett att främja psykisk hälsa, personlig utveckling och förbättrat patientbemötande även inom psykiatrivården.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Viljan och passionen att skriva har alltid funnits med mig. Att skriva böcker är mitt sätt att både inspirera samt ventilera (eftersom jag är väldigt känslig för intryck och alla de intrycken måste ta vägen någonstans). Att skriva böcker är ett fantastiskt jobb och man vet aldrig riktigt hur det kommer sluta. Mina två böcker är skrivna som facklitteratur, och jag har redan påbörjat arbetet på min tredje bok som faller inom ramen för skönlitteratur. Ett dagsarbete slutar ofta med att karaktärerna lever sina egna liv och utvecklas av sig själva under mina fingrar. Det är en yrkeserfarenhet som ger en riktigt kittlande känsla – som om jag vore läsaren själv.

Alla författare bör läsa mycket böcker. Musik kan även det vara inspirerande – att göra en playlist man lyssnar på för att komma in i karaktärerna / bokens jargong. Det är vad jag har gjort med både Ett spegelvänt exempel samt Vid världens ände. Jag väljer då musik som passar tempot ett visst stycke ska ha. Till exempel när jag skrev Ett spegelvänt exempel så var det mycket Industriell musik, mycket från Tyskland et cetera. När jag skrev Vid världens ände var det mer filmmusik som gick i högtalarna.

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?

Min omgivning och familj väntade sig nästan att jag faktiskt skulle bli författare. De blev glada för min skull såklart men inte speciellt förvånade, förmodligen eftersom jag alltid varit så målinriktad inom författarskapet. Jag började skriva smånoveller redan i lågstadiet samt en del dikter i tonåren. Men största anledningen var nog just hur mycket jag läste själv. Det var det som inspirerade mig. Jag längtade efter att skriva en bok och få hålla den i min hand, känna doften av papperet. Det är svårt att beskriva men skrivandet har alltid gett mig en extatisk känsla, även efter att ha suttit och skrivit i timmar och jag är trött. Till och med då ger skrivandet mig en sådan levande känsla att jag länge vetat att jag skulle bli författare. Därav blev min omgivning inte så förvånade över att jag lyckades fullfölja min dröm.

Passionen för skrivandet kan nog utåt sett framstå lite konstigt; att jag antingen är frustrerad på vad som händer i boken – om en karaktär inte vill gå dit jag vill att den ska gå. När man är fullkomligt inspirerad av arbetet försvinner man dessutom in i en bubbla där inget annat spelar någon roll, varken mat eller vila eller konversationer. Då är det ganska bra om den man bor med är medveten om det, vilket mina anhöriga har varit.

Skriver du på något nytt nu?

Jag har påbörjat arbetet på en psykologisk thriller med projektnamnet ”Rena Händer”.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Om du vill skriva en bok så kan du inte förlita dig på de där kickarna när inspirationen kommer. Författarskapet är lika mycket av ett yrke som något annat. Oftast känns det lite som att man jobbar jour eftersom det blir sena kvällar och om du kommer på något mitt i natten måste det antecknas ner. Enda skillnaden på författaryrket och ett ”vanligt jobb” är att jag kan göra mitt jobb i morgonrock med chips i håret.

Varför ska man läsa din bok?

Mer än hälften av det svenska folket har någon form av erfarenhet av psykisk ohälsa. Boken innehåller information och tips om hur man bör och inte bör hantera den erfarenheten. Man ska läsa boken Boken visar nyanserna av olika diagnoser vilket kan hjälpa många läsare att känna samhörighet.

Vad gör du när du inte skriver?

När jag inte skriver läser jag väldigt mycket böcker, oftast med en av mina katter i knät. Jag är även konstnär och målar både akryl- och oljetavlor. Förutom det driver jag även hemsidan www.vagaleva.net .

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Jag hoppas på att alla sorters människor ska läsa boken, men framför allt den yngre generationen eftersom boken belyser utanförskap och konsekvenserna av självdestruktiva beteenden. Men annars hoppas jag att människor i alla åldrar, kön och etnicitet vill läsa boken.