Gemensamt kunskapande

Äntligen (kanske för första gången?) får allmänheten möjligheter att delta i förberedelser av ett forskningsprogram inom Göteborgs universitet? Boken ger en inblick i Gemensamt kunskapande, dess svårigheter och möjligheter i en rad olika sammanhang.Härmed inviteras intresserade till diskussion kring frågan om vi kan dela med oss av vår kunskap till varandra? Kan vi det? Vem vill? Vem törs? Vad kommer att hända? Vad har redan hänt? Kan vi lära oss något av det som har hänt? Vad innebär det att lära sig av varandra, av varandras kunskaper? Är gemensamt kunskapande möjligt och hur skulle det i så fall gå till? Vad kräver ett gemensamt kunskapande av deltagarna? I boken utgår resonemanget om gemensamt kunskapande från att det finns uppgifter som kräver kunskaper och att olika uppgifter kräver olika kunskaper. Sociala problem ses som gemensamma problem som kräver gemensamma lösningar. Dessa lösningar kräver kunskaper som finns och som vi bör dela med oss av till varandra. Ibland finns inte relevant kunskap tillgänglig. Kan vi då gemensamt skapa denna kunskap? För att problem skall lösas räcker det inte med att kunskap finns. Den måste användas. Vad innebär kunskaps- och teorianvändning? Vad kräver det gemensamma kunskapandet för sammanhang? Var bör/kan kunskapen produceras? Var bör/kan den användas och under vilka förutsättningar? Finns mötesplatser för gemensamt kunskapande?Denna text, som är den första i en serie om fem rapporter om ett forskningsprogram, bygger på erfarenheter från nedan nämnda projekt och utgör en introduktion till “gemensamt kunskapande” som undervisningsform och som forskningsstrategi. En återblick på “Gemensamt kunskapande” under 1990-talet: “Gemensamt kunskapande” har vuxit fram inom forskningscirklar i kriminalvården, på utbildningar inom kriminalvårdsstyrelsen, på RFS: Riksföreningen för frivilliga samhällsarbetare´s utbildning av övervakare/kontaktpersoner, på utbildning inom GFC: Göteborgs Frivillig Center, inom Stadsdelsförvaltningen SDF Bergsjön´s utvecklingsprojekt som berörde såväl IoF (individ- och familjeomsorg), barnomsorg, skola som äldreomsorg, inom Tidaholms-projektet - ett socialpedagogiskt utvecklingsprojekt, inom Orustprojektet för Äldre och handikappomsorgen, vid Göteborgs universitet: på en seminarieserie för lärare, på masterutbildning och på sociologikurser inom arbetsterapeutprogrammet, på utbildningar för personal inom särskild handikappomsorg i Uddevalla, på kurser i vetenskaplig metodik och på “Amatörer och Proffs”- en D-kurs inom Social omsorg vid Göteborgs universitet och genom Gotlandsteaterns uppsättning av “Lekmannen”.Pål Wiig är Universitetslektor och fil doktor i socialt arbete vid Göteborgs Universitet. Han har bred erfarenhet från såväl praktiskt arbete inom kommunal social verksamhet (bl.a. som vårdbiträde och fritidsledare på 70-talet) som från utredningsarbete på Regeringskansliet (Socialdepartementet på 80-talet). Han har arbetat inom kommunal FoU-verksamhet och har lång erfarenhet i Universitetets forsknings- och utbildningsverksamhet såväl inom den medicinska som den samhällsvetenskapliga fakulteten. Pål Wiig har alltsedan tidigt 70-tal arbetat med att utveckla kunskap i många olika sammanhang, inte minst inom de idéburna organisationernas sociala arbete. Det är dessa erfarenheter som nu samlas och diskuteras under rubriken Gemensamt kunskapande. Arbetet är en vidareutveckling av hans avhandling från 1991 ”Socialt arbete som vardag och yrke - En diskussion om familjevård som exempel på förhållandet mellan det Sociala arbetets vardagsverksamhet och yrkesverksamhet”.