Jag fick barn och hamnade på psyket!

Jag har blivit mamma för första gången. Tänk att just jag får känna en sådan ofantlig glädje. Några dagar senare sker en förändring. Jag blir alltmer förvirrad och glömsk, får svårt att skilja på nu- och dåtid. Det blir bara värre och värre. Snart kan jag ingenting…vet inte ens vad en morot är eller hur man skalar potatis. Jag hamnar på psyket.I detta kaos står min man och mitt nyfödda barn som förtvivlade åskådare. Vårdpersonalen gör allt för mig, men ingenting tycks hjälpa. Diagnosen blir amningspsykos. Medicinering sätts in, men jag blir inte bättre. Men så en dag sker äntligen en förändring och jag börjar min klättring ur det mörka otäcka hålet som mitt liv förvisats till.Året efter får jag mitt andra barn och alla väntar med en blandning av hopp och förtvivlan på vad som nu skall ske. Klarar hon sig den här gången eller blir det en tur till psyket igen?Ytterligare ett barn senare inser jag att det är min uppgift att skriva en bok utifrån mina egna erfarenheter. En bok om en ”sjukdom” som helst bör gömmas undan och som ingen vill prata om. En bok som verkligen beskriver hur tufft och ensamt det kan kännas där ute i kaoset.Men det finns hopp och förtröstan...Detta är min debutbok.Hillevis blogg