Kristendom i tiden

Jag är inte teolog av facket, men av den seriösa populärlitteraturen har jag fått uppfattningen att historien om kristendomens uppkomst och innehåll är långt ifrån entydig. För de fromma, som tillhör ett visst kyrkosamfund, står det mesta klart, men för forskarna och en sekulariserad allmänhet är mycket tvivelaktigt. Själva gudsbegreppet och hur Jesu person skall uppfattas framställs ingenstans med full klarhet. I traditionskristna sammanhang blir Jesus Gud och delaktig i världens skapelse, medan många med mig hellre ser honom som den som mer än någon annan representerar det sant mänskliga. ”Se människan”, sa Johannes döparen och pekade på Jesus. Eftersom så mycket inom teologin sätts ifråga även av teologer av facket, blir man som lekman tvungen att försöka tänka själv, och sätta ner foten någonstans. Och det är så jag gör i föreligganden skrift. Jag är varken ateist eller allmänt religionsfientlig. Men jag delar uppfattningen att det kristna dogmat är överarbetat och innehåller onödiga tankesvårigheter. Min strävan är därför att i likhet med många föregångare försöka hitta tillbaka till Jesu enkla lära. Den läran innehåller, så som jag fattat saken, som en huvudtanke att gudsriket skall förverkligas här nere på jorden. Jesu lära innehåller därmed, om man så vill, en politisk accent.Jag är säker på att det finns många som i likhet med mig känner ett behov av att få klart för sig vad som avses med kristendom och kristen tro och som därför kan ha glädje av att ta del av mina funderingar.