Lovisas första år

Det är kväll. Min son Mark ringer från Danderyds sjukhus. Det blev en liten tjej. Jag frågar hur det känns och han säger: glad, lättad, euforisk. 17:28 föddes hon. Det hade varit konsert på Cirkus på Djurgården kvällen innan. En stor begivenhet med etttusentrehundra i publiken. Mark spelar keyboard i Glenns orkester. Han har varit med från början för snart tjugo år sedan då volleybollaget i Erikslund också blev en orkester. Hanna hade börjat få värkar på måndagen. Det berättas för mig att hon satt längst bak på Cirkus bredvid sin far och mor och med deras bil parkerad i närheten, ifall det skulle bli behov av iltransport till BB. Kristian och Mari var också med. Tisdag morgon fick jag veta hur saken utvecklats under natten mellan måndag och tisdag. Själv hade jag hade somnat vid midnatt. Vid tretiden på natten gick vattnet, som det heter. Av Kristians förmodligen lätt dramatiserade historiebeskrivning kunde man få uppfattningen att Mark i hastigheten höll på att glömma bort att ta med sig Hanna till BB. Den lilla flickan fick namnet Lovisa. Jag tror det skulle vara mycket uppskattat om fler farfäder, eller andra anförvanter, skrev om sina barnbarns uppväxt. I Lovisas första år har jag månad för månad under det första levnadsåret följt det växande barnets utveckling i text och bild. När hon blir tonåring ska det bli spännande att se vilken slags diskussion vi kommer att kunna ha om denna bok. En sådan skrift blir värdefullare allt eftersom åren går, säger morfar Lars. Jag tror att han har rätt. Lovisas första år borde kunna fungera utmärkt för den som önskar sig ett exempel på hur man kan göra. Då kan det vara lättare att komma igång. Och tack vare företag som Books-on-Demand är det numera enkelt att få precis den bokupplaga tryckt som passar för släktingar och den närmaste vänkretsen. Valentin SevéusLovisas farfarseveus