Marcus Birro, Carl, Andres & Maja av Lars Kromsten

Men det var först sedan jag börjat på Schillerska som tanken på att bli författare slog rot. Jag är enormt stolt över att ha gått på Schillerska. Jag var en del av det mytomspunna Vasastan innan det blev mytomspunnet, innan Håkan Hellström gjorde det legendariskt för all framtid.
Vasastan innan den blev Vasastan."
Skål Schillerska! Jag älskar dig.

- Marcus Birro

Jag är ju medveten om sättet på vilket jag ofta promenerar genom Vasastan, där Schillerska är beläget. Hur jag tar omvägar bara för att undvika dess aura, eller bara sneglar varligt på dess brandgula fasad då jag passerar, som vore själva byggnaden en religiös fanatiker vars blick jag inte vågar riskera att återgälda.

- Carl Lindsten

Jag har mycket att säga om Schillerska. För mycket. För jag hatade och älskade Schillerska, Schillerska med dess omnejd (Vasagatan) ändå en plats där jag fann vänner för livet, döda och levande.

- Andres Stoopendaal

Att dö nära min skola är något jag kommer undvika till varje pris. Om du hittar mig blödande på spåren vid Vasaplatsen, släpa bort mig därifrån! Jag behöver ingen svart kappa för att känna mig alienerad.

- Maja Gödicke

De senaste tjugo åren har Schillerska gymnasiet varit plantskola för en mängd framgångsrika unga författare. Här presenteras fyra av dem med texter som skrivits under åren på skolan eller behandlar gymnasietiden.

Det är texter som brinner av personligt engagemang och ett sökande kring framväxten av en litterär identitet men också högklassig poesi och betraktelser. Två diktsviter, en prosalyrisk essä och ett romanutdrag ger tillsammans med utgivarens introduktion en bild av unga författarröster.

Lars Kromsten är lärare i litterär gestaltning på Schillerska gymnasiet i Göteborg.