Mina Bösingar!

Varje generation har sin tid, levnadsbetingelser och omvärldsmiljö.Att få växa upp på en mindre lantgård, om än med knappa förhållanden, och tillsammans med övriga familjemedlemmar få deltaga i alla förekommande göromål i omvårdnad av djur och gröda är fina minnen, som är väl värda att dokumentera och gärna dela med sig av. Barndomsmiljön för mig var nog något av vad vi brukar kalla för en "Sörgårdsidyll".Historiskt sett kan man kanske också säga att vi som var bondebarn intill 1940-talet var bland de sista som fick uppleva detta. Det var ju före traktorns tid.Därefter mekaniserades och förändrades jordbruket snabbt. Många av de arbetsuppgifter och vanor som då förekom har försvunnit eller är mycket annorlunda. Hela förra generationen är också borta och kan därför inte komplettera och bekräfta bilden, vilket hade varit värdefullt.Att krigets åskfronter fanns runt om oss lämnade naturligtvis heller ingen opåverkad. Men för oss barn var det ändock mest lekfullhet som gällde.De minnen som man har kvar från den egna barndomen är möjligen en aning romantiserade. Vi är ju, som väl är, så funtade att vi mest minns de gladaste och bästa, medan de tråkiga förträngs.Boken skildrar på ett varmhjärtat och humoristiskt sätt hur livet tedde sig i smått och stort i mitt barndomshem på den halländska landsbygden.Många läsare som har sina rötter i lantgårdsmiljö, kommer säkert lätt att föra tankarna till sin egen barndom.