Normalitet, kön och klass

Varför ska en flicka nöja sig med att bli fängelsekurator när hon kan bli fängelsedirektör?!Denna retoriska fråga ställdes på 1940-talet av en kvinnlig rektor för ett flickläroverk. Då hade det hunnit gå några år, sedan 1927 års skolreform trätt i kraft, en reform som innebar att flickor fick tillträde till de statliga läroverken. I de mindre städerna betydde det att flickor och pojkar bänkade sig i samma klassrum. I de större städerna inrättades emellertid speciella flickläroverk, medan vissa skolor fortfarande reserverades för pojkar. Denna bok handlar om hur flickor blev till kvinnor och pojkar blev till män i dessa enkönade respektive tvåkönade skolmiljöer. Det är en historia om läroverksflickorna, som vande sig vid att betrakta sig som blivande yrkeskvinnor, och om lärarnas attityder till kvinnliga studenter: särskilt vid flickläroverken stöttade många lärare flickornas karriärambitioner, men det fanns också lärare med grundinställningen, att flickor inte hade något i läroverken att göra.Under perioden 1927-1960 var läroverket fortfarande en elitskola och ett viktigt instrument i det meritokratiska samhället. Här skulle agnarna skiljas från vetet, och både subtila och brutala tekniker användes i den sorteringsprocessen. De flickor, som bestod alla prov fram till den avslutande studentexamen, blev i en viss bemärkelse mer (medel)klass än kön.Eleverna och deras skolvardag står i centrum för berättelsen, en skolvardag som var fylld av mödor, läxplugg och skrivningar men också av många glädjeämnen. Läroverkslärarna var en del av den vardagen, och några kapitel berör lärarkårens hållning i olika frågor. Var det som vissa lärare hävdade, att lärarauktoriteten var stadd i upplösning redan under denna period?Boken handlar om alla dessa frågor men framförallt om de komplexa processer, som i de könsegregerade och könsintegrerade skolformerna reglerade konstruktionen av kön.Normalitet, kön och klass. Liv och lärande i svenska läroverk 1927-1960.