Ögonblick av skräckslagen nåd

”Stilregistret är brett, dialogerna ?na, miljöskildringen spänstigt granskande och den estetiska och intellektuella mognaden avsevärd. - - - Han har stor medkänsla och värme i rösten och en frapperande förmåga att i några träffande meningar slå an en ton, summera en karaktär eller skapa en miljö, en atmosfär. Det vilar ett slags fattad munterhet över hans sätt att till synes improvisatoriskt, på ögonblicksingivelsens diktamen konstruera detta montage av vardagsintryck. Här ? nns ett vemod som är Pär Rådströms, en samtidskänsla och en pendling mellan overklighet och psykologisk realism som är Sivar Arnérs, en inlevelsevilja som är Lars Ahlins, en redlighet, humor och självdistans som är Eyvind Johnsons.” (”Balladen om Utan Vidare och Inte Sant” 1984)”Detta är ett riktigt läsvärt prosalyriskt manus. Antligen, frestas man utbrista, har en skribent ur post-Jack-generationen lyckats göra något annorlunda av genrens rekvisita - eller trots densamma. Här finns gott om pilsner och gitarrer och Söderkrogar, men det hela tar för en gångs skull gestalt ur ett konstnärligt produktivt efterhandsperspektiv. Ofta välfunnet, i ett högt tempo, men utan stress och tillgjorda rock`n`roll-gester. - - - Den envetna nu-puls som skribenter ur samma tradition så ofta eftersträvar blir här till effektfullt skiktad och skingrad tid. Här finns faktiskt ovanliga djupdimensioner: branta, effektiva löpningar i tid och rum, resonemang och bilder som får det aldrig så välbekanta i miljöer och situationer att lyfta och bli till en bitvis drabbande läsning.” (”Stockholm” 1997)”Ett sjuhelvetes driv som ger texten en exakthet och dokumenterande egensinnighet.” (”Vinslöv blues” 2001)"Erixon berättar på en flödande, målande och expansiv prosa, som till en början för tankarna till den tidige Lundell. Där fi nns en friskhet i blicken som känns orginell och upplivande.””Han har en ton och ett språk som får samhällsutvecklingen under dessa år att rullas upp inför min inre blick. I en febrig, varm och intensiv text berättar han rakt och enkelt.” (”Människan är – möjligen med undantag för kackerlackan världens mest anpassningsbara varelse” 2002)